Marie Magnusson: Marie Magnusson: En briljant fantasi om Sylvia Plath
Jag kände inte till särskilt mycket om Sylvia Plath från Boston, Massachusetts, (1932-1963) mer än att hon skrev ”Glaskupan” (som jag dessvärre inte har läst), led av psykisk ohälsa och att hon begick självmord genom att stoppa huvudet i en gasugn, endast 30 år gammal. Med sina två små barn i rummet intill. Sylvia Plaths äktenskap med brittiske författaren (och kvinnokarlen) Ted Hughes hade varit stormigt.
Finfina boken ”Eufori” av Elin Cullhed gjorde mig nyfiken, den har fått så fina omdömen och recensioner. Den är som en böljande fantasi hit och dit, fram och tillbaka om Sylvia Plaths sista år i livet. Jag började lyssna och en av mina favoritskådespelare, Lena Endre, läser med stor inlevelse. Jag blev fast direkt. Det här är en så oerhört tät och drabbande roman och man kommer verkligen in på djupet när det gäller författaren och tvåbarnsmamman Sylvia Plath som både älskar och hatar sin make Ted. Ted, som hon alltid fick stå tillbaka för när det gällde författarskapet.
I boken ryms kärleken till barnen, svartsjuka, längtan efter att få skriva och frustrationen över makens ovilja att dela ansvar.
Mycket kan läsaren relatera till. Jag slår upp boken på måfå och finner brottstycket då Sylvias mamma Aurelia kommit från USA för att hälsa på hos Sylvia, Ted och barnen Frieda och Nicholas i det stora huset i Devon i England. Aurelia förfäras över ogräset i trädgården som man bara måste ta bort direkt, annars blir man inte av med det. Allt som var fel såg hon tyckte Sylvia:
”Jag såg på allt annat som faktiskt växte fint. Rabarbern, meterhög, kunde hon inte se den? Och de små smultron- och jordgubbsplantorna med sina vita blad i lådorna...”
Elin Cullhed har minst sagt borrat sig in i Sylvia Plaths tankegångar och psyke. Observera igen att texten är påhittad av Elin Cullhed, det är ju en roman, men personerna runt Sylvia stämmer och det känns så väldigt trovärdigt och in under huden att man tror att det är på riktigt. Oerhört starkt.
Den boken går rakt in på min lista över årets böcker 2021.
En annan aktuell bok är ”Torsdagsmordklubben” av brittiske tv-presentatören och producenten Richard Osman. Det är hans debutroman och den har fått strålande kritik och ska vara ”den snabbast säljande deckardebuten så långt minnet räcker”.
”Torsdagsmordklubben” handlar om en grupp människor i åttioårsåldern som roar sig med att försöka lösa ännu olösta brott. De bor på ett lyxigt äldreboende, ”Coopers Chase” på engelska landsbygden och har lärt känna varandra där. Vi hittar bland andra Elizabeth, som ska ha arbetat som spion för brittisk underrättelsetjänst, Ibrahim, en välbeställd psykiatriker, Ron, en legendarisk fackföreningspamp, plus några till med skarpa intellekt. Ett av morden de tar sig på att lösa är det på äldreboendets chef. Den här boken beskrivs som klurig, rörande, rolig och charmig. Vad kan man mer begära av en bok?