Marie Magnusson: Marie Magnusson: Lundell fortsätter trollbinda med sina vardagstankar
De senaste åren har vi blivit bortskämda med att ta del av Ulf Lundells dagbokstankar. Många är vi som älskar dessa tjocka tegelstenar till böcker, som han själv gör vackra fågelomslag till. Det är högt och lågt, man kryper in i hans hjärna på något vis. Ibland onödiga påhopp på diverse offentliga personer, som skrivna i affekt. Men som någon klokt sa, Ulf Lundell skriver rätt upp och ner och utan filter. Det han tänker för stunden präntas ner. Någon hyllas, någon sågas. Och det är ju befriande på något vis, även om jag kan tappa andan någon enstaka gång.
Ibland är Lundell förbannat rolig. Och klok. Jag markerar med rödpenna i marginalen. Skrattar till. Går tillbaka till oförglömliga citat. Läser upp för vänner:
”Det är en sån här dag då Brasiliens president Bolsonaro på
fullt allvar anklagar Leonardo di Caprio för att betala för
bränderna i Amazonas, när Carola pryder omslaget till
Vi i Villa och säjer att Gud har sagt att hon ska bo i slott
En sån dag är det. En skitdag
Förutom vissa små ljuspunkter” (”Vardagar 4”, sid 311)
Ibland är han förbannat gnällig, klagar på det mesta här i världen. Feminism till exempel och det provocerar mig. Några sidor till och han kan tänka tvärtom. Människor av Sara Danius kaliber blir kvar för lång tid framöver och hennes död var en stor förlust, menar Lundell.
Första volymen ”Vardagar” gavs ut 2018, och blev stort uppmärksammad. Senaste året har Lundell samlat på sig så mycket material att det alltså blev två böcker på en gång, minst lika tjocka som föregångarna.
Att läsa några kapitel ur Vardagar innan man släcker sänglampan är som att ta sig en chokladpralin av bästa kvalitet. Att njuta, att sakta låta den smälta i munnen. Funderingarna om livet är många, ska man gå sin runda i parken idag? Varför drog jag i gång en ny utställning? Ångest inför konserter och inspelningar. Ensamheten. Tillkortakommanden. Köksavfallseländet. Funderingar kring fåglar som dyker upp på fönsterblecket. Livet och döden. Är allting över och förbi? Att gå upp tidigt och läsa i väntan på ljuset, gryningen. Lundell läser Houllebecq, Vigdis Hjorth, Martina Gustavssons ”Klubben”. Retar sig på familjen Wahlgren. Läckberg. Förfasar sig över inrikespolitiken. SD:s framfart. För att inte tala om alla vildsvin som ställer till det. Ska man sticka iväg från det här grådisiga? I så fall vart? Tillbaka i ”slummerfåtöljen”. Då och då kommer ljuset, man känner livet i sig.
Ulf Lundells texter har något som slår an och man känner igen sig på ett eller annat vis. Därför är ”Vardagar” så nödvändiga och betydelsefulla. Alla tankar som flyger kors och tvärs, det är både vackert och sorgset:
” Men vad är ”hopp”?
Ja, motsatsen till hopplöshet antar jag
För mej är hopp nånting som mer eller mindre genomsyrar
varje människa som vaknar om morgonen och föredrar att
gå upp och försöka en dag till
Då finns det i den människan nåt slags hopp” (”Vardagar 4”, sid 12)
