Marie Magnusson: Marie Magnusson: Mian Lodalen lyfter den lesbiska kvinnans historia
För ett år sedan kom ”Lisa och Lilly” ut, den första delen i sviten. Mian Lodalens plan är att skriva sammanlagt tre böcker som baserar sig på verkliga historiska fall och som samtidigt handlar om homosexuellas livsvillkor i Sverige. Historier från de senaste hundra åren som aldrig tidigare har berättats. Här låter Mian Lodalen lesbiska kvinnor komma fram i ljuset.
”Lisa och Lilly” handlar om två unga arbetarkvinnor som träffas på en dans en varm sommarkväll vid Årstaviken 1910. I romanen levandegör Mian Lodalen Lisa och Lillys liv och villkor i Stockholm vid den här tiden, samtidigt som det blir en spännande och gripande roman. Mian Lodalen har gjort en omfattande research.
Berättelsen om Lisa och Lilly slutar inte väl. Ett år efter deras möte hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö.
Nu har del två i sviten kommit, ”Lesbiska ligan". Det är en fröjd att lyssna på Mian Lodalens inläsning, hon låter tuff och gåpåig, lite rå. När boken börjar är det maj 1942 i brinnande världskrig med allt vad det innebar, som ransoneringar, motbok, surrogatkaffe, bomblarm och gengasaggregat. Vi är återigen i arbetarnas Stockholm som riktigt sjuder av liv trots omvärldens prövningar.
Här följer vi några medelålders kvinnor, främst kanske frånskilda Eva som känner sig mer som man än kvinna. Hon arbetar som städerska på Hotell Terminus och är besviken på Anna- Lisa som stuckit. Så plötsligt ringer det en okänd kvinna vid namn Margit, som fått Evas nummer av just Anna-Lisa. De möts och passion uppstår. Men det händer saker, fler kvinnor blandas in i leken.
Berättelsen kommer att avslutas med en rättegång. Detta då fem kvinnor anklagas för ”otukt som mot naturen är” och får schavottera i pressen med sina kärleksliv. Fallet chockerade sin samtid och snabbt blev det en riksnyhet. Allt faller så småningom i glömska tills Mian Lodalen griper tag om fallet och belyser det i sin bok. Det här är en bra påminnelse om hur det faktiskt kunde vara att leva som homosexuell för inte så väldigt länge sedan.
Mian Lodalen skriver: ”Alla människor i den här berättelsen har funnits på riktigt. De levde och verkade i Stockholm under förra seklet. Den bärande dispositionen i berättelsen, liksom vissa delar av dialogen, bygger på förundersökningen och domen från 1943.”
Samma år som min mamma föddes, trettio år innan undertecknad föddes. Läs Lodalens böcker, för det här är bildande och samtidigt underhållande och spännande.
Vilket år och vilken historisk händelse Mian Lodalen väljer att synliggöra nästa gång får vi veta om ett år eller så. Jag ser i alla fall fram emot sista delen.
Innan dess läser jag Tom Malmquists nya roman ”Döda löv”, se tipsen. Mäktig titel som hamnar rätt i tiden. Han romandebuterade 2015 med uppmärksammade ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”. En självbiografisk roman där sambon dör när paret väntar sitt första barn.
