Marie Magnusson: Marie Magnusson: På tur med stor skräckförfattare i alldeles för liten bil

Hon tyckte lite synd om honom nämligen, han visste ju knappt var han befann sig. Växjö var väl inte den stad han hade mest koll på. Sa han i alla fall.

Sagt och gjort. Journalisten hämtade bilnyckeln och de gick ut i den ruggiga höstkvällen, trängde in sig i den lilla, lilla Renaulten. Hur den långbente mannen ens fick plats och kunde stänga dörren var en gåta, tänkte journalisten där hon fumlade med nyckeln. På väg mot nästa mål var det omöjligt att hitta vart mannen skulle hoppa av. För han skulle väl hoppa av? Journalisten blev nervös och körde fel i regnet och det tycktes bli allt mörkare och hon kände hur hon krympte i förarsätet, samtidigt som den storvuxne gästen däremot verkade bli allt större. Situationen kändes mer och mer hotfull. Han letade efter något i ryggsäcken på golvet. Var han på väg att ta fram en kniv eller en yxa? Kanske inbillade hon sig bara? För han var väl en vanlig man? Vem var han egentligen?

Journalisten gjorde en snabb sväng in på parkeringen till ett mindre företag och försökte kolla adressen i telefonen. Omöjligt. Det var mörkt och stilla förutom vindrutetorkarnas ivriga arbete. Mannen ringde kvinnan han skulle till, journalisten fick återigen vända den lilla Renaulten. Till slut närmade de sig äntligen målet och den store mannen kunde häva sig ut och ta sina väskor. Han tackade och sa hej. Journalisten körde lättad därifrån.

Det var alltså jag som körde runt på skräckförfattaren Mats Strandberg i ett höstruggigt Växjö i en mycket liten Renault. Han var inte ett dugg farlig kan jag meddela. Mycket snäll däremot. Han är specialist på att skriva läskiga skräckromaner och jag har läst några av hans senaste böcker, ”Färjan” och ”Hemmet”.

Nu är Strandberg aktuell med den blodiga thrillern ”Konferensen”. Den handlar om Ingela, Jonas, Amir, Eva, Torbjörn och några till, ett gäng arbetskamrater på kommunens exploateringsenhet som är på väg till en stugby vid vackra Kolarsjön i Bergslagen. Där ska de kicka igång ett kontroversiellt projekt som väckt starka känslor på bygden, men också bland de anställda på avdelningen. Väl framme har gänget inte en aning om att det är någon som iakttar dem. Någon är ute efter hämnd och tvekar inte att döda. När konferensdeltagarna börjar ägna sig åt gruppstärkande äventyrsaktiviteter som zipline (stackars Torbjörn) och mörkret faller börjar de försvinna en efter en.

Jag kan säga att det blir både blodigt, läskigt och spännande. Mats Strandberg har en förmåga att krypa in under skinnet på sina romangestalter. Det är alltid lika roligt och inspirerande att ta del av hans utmejslade karaktärer som man ofta känner igen i någon man själv är bekant med. Till vissa delar i alla fall.