Skrivarkurs - skamligt eller berikande?

Men varför så många skrivarskolor? Går det att fylla dem med elever? Och sätter de något avtryck på den nutida litteraturen i Sverige?

Kritikerna tycker att skolorna likriktar sina elevers skrivande och utplånar deras individuella röst. "Skrivarkursprosa" är ett skällsord.

Vad få vet är att flera i dag publicerade författare har gått någon form av skrivutbildning.

- Men många vill vara försiktiga med att exempelvis skriva ut det på bokens baksidesflik eftersom det finns recensenter som gör en billig poäng av det, säger Stephen Farran-Lee, förläggare på Nordstedts förlag.

Hur många av alla dem som skickar in manus har även gått en skrivarskola? Det vågar Stephen Farran-Lee inte svara på.

- Men det är vanligt, säger han. Vår erfarenhet är att de här manusen känns mer färdiga. Det finns färre egendomligheter i kompositionen.

Att inte tala om att en författare har gått en skrivarkurs handlar inte om att förlaget vill odla någon romantisk bild av geniet som diktar ensam på sin kammare, utan snarare om att undvika recensioner som, enligt Stephen Farran-Lee, fokuserar på fel sak: Är boken dålig så är det kursens fel, och är den bra så är den det trots kursen.

- Jag önskar att vi kunde säga öppet att någon har gått en skrivarskola, men tyvärr tas det upp på fel sätt, både av äldre författare och av många recensenter.

Tommy Olofsson är lärare i kreativt skrivande vid universiteten i Lund och Växjö. Han har svårt att förstå synen på skrivutbildningar som formstöpande:

- Jag tror inte ett dugg på föreställningen att skrivarkurser är en sorts kläckningsfarmer för likformiga författare. Vad handledarens hela uppdrag går ut på är att hjälpa studenten att upptäcka och sedan vidareutveckla sin egenart. Om någon likriktning etableras inom det litterära livet så är det nog snarast av bokförlagen. Som bekant händer det att de odlar olika estetiska profiler, att till exempel Bonniers under ett par år kan ge ut poesidebutanter som liknar varandra. Då är det förlagets redaktörer som aktivt befrämjar en viss estetisk tendens, men detta har inget med skrivarlinjerna att göra.

- En bra kurs är om folk skriver mer olika när de går därifrån, säger Arne Sundelin, lärare på Biskops-Arnös folkhögskola. Syftet är att hitta sin egen röst, sitt eget tema. Skrivarkurser ger mångfald.

I refuseringsbrev kan de alltmer stressade förlagen uppmana manusförfattare att återkomma med texter efter att de har gått en skrivarkurs, berättar Tommy Olofsson:

- Förr hade nog förläggare och förlagsredaktörer mer tålamod med de manuskript som erbjöds dem, var beredda att engagera sig i dem och komma med råd och anvisningar.

Kan man gå så långt som att säga att samtalet inom skrivarkurserna har ersatt samtalet mellan förlagsredaktör och författare? Det tycker inte Stephen Farran-Lee.

- Det är alltid en del kvar att jobba med, även om författaren har gått en skrivarkurs. Men generellt kan man säga att basgrejerna oftare sitter på plats, säger han. Skrivarkursförfattaren får flera olika genomläsningar, och vår läsning kommer in som en sista i raden. Det innebär att de som har gått skrivarkurser är väl rustade för att samtala kring texten, och vana vid att lyssna till och ta kritik. Det kommer inte som en chock för dem. Dessutom måste vi vässa våra argument, och det är bara bra.

Vad händer då med de andra, de som inte har gått en skrivarkurs?

- De som inte umgås i kretsar där man läser varandras texter riskerar att sorteras bort, säger Arne Sundelin. Men den risken är mer ett branschproblem, eller litterärt problem, än ett skrivarkursproblem.

Däremot är det svårt att säga om den nutida, svenska litteraturen har blivit bättre tack vare utbildningarna.

- Jag tror inte att kurserna påverkar kvalitén hit eller dit, säger Sigrid Combüchen, lärare på Lunds universitets författarutbildning. Att gå på vilken konstnärlig utbildning som helst är att lära sig att använda en talang, se hur långt den håller.

Arne Sundelin tror att debutanterna har blivit mer språk- och formmedvetna under de senaste 20 åren, medan Staffan Söderblom, lärare i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, inte vill lägga så stor vikt vid skrivarkursernas betydelse:

- Den nya litteraturen i Sverige är inte sällan häpnadsväckande bra, och det är enbart författarnas förtjänst.