Spana efter doldisarna
De stora filmerna av de Oscar-tippade regissörerna. Visst hör de hemma på filmfestivalen i Göteborg. I år kan vi se Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon som Johnny Cash och June Carter i Walk the line, eller kolla vad George Clooney åstadkommit i Good night, and good luck om superhöken Joe McCarthys hetsjakt på oliktänkande i 1950-talets USA.
Men jätteproduktionerna i all ära. Kanske finns det mer spännande saker att hämta bland alla små och ännu okända filmer, de som är mindre till formatet och gjorda av kvinnor och män utan täta finansiärer i bakgrunden.
Fler än hundra filmare går att hitta i festivalens temaavdelning Svenska bilder. Där finns allt från minutlånga kortfilmer till berättelser på gränsen till långfilmslängd. Tecknat samsas med dokumentärt och spelfilm. Här är några exempel från festivalkatalogen: I den animerade kortisen Ballerinagrodan av Staffan Erlandsson och Anna Hansson sjunger Stefan Sundström om en groda som drömmer om att dansa balett. I dokumentärfilmen Passagen berättar Stefan Constaninescu om några chilenares flykt till Sverige och vad som hände när de kom hit. Och i Magdas sång av Elin Lundgren och Terese Mörnvik (filmare med ursprung i Växjö) möter vi en frustrerad kvinna som längar efter kärlek - eller i alla fall sex. Tala om kontraster!
Hanna Andersson, som under uppväxttiden i Ljungby fick sitt filmintresse väckt på Bio Kontrast, kan man också hitta under rubriken Svenska bilder. Med sin Brevbärarens hemlighet är hon en av elva utvalda i årets novellpristävling, och nog känns det stort. I samma tävling deltar bland andra välkände stillbildsfotografen Jens Assur med sin film Den sista hunden i Rwanda.
- Självklart vill jag vinna, men konkurrensen är hård. Att min film får möta publik är det viktigaste och jag hoppas att den får åka runt på många festivaler, säger Hanna Andersson.
Men svenska tv-tittare behöver inte resa alls för att få se hennes berättelse om en liten flickas möte med en brevbärare. Tävlingsfilmerna ingår i Svenska filminstitutets och Sveriges Televisions gemensamma novellfilmssatsning och kommer att visas i SVT senare i år. Undantaget är vinnarfilmen, som presenteras av festivaljuryn på fredag och som visas i SVT 2 kl 22.30 samma kväll. Om Hanna Andersson blir den lyckliga får hon förutom snabb uppmärksamhet också 200 000 kronor i handen.
En del av oss har redan sett filmer av Hanna Andersson. För snart sex år sedan vann hon dokumentärfilmsklassen på Nonstopfestivalen i Växjö med Italienska bilder, en film om konstnären och släktingen - morfars bror - Sven Ljungberg. Ett år senare började hon Dramatiska institutets regilinje och hennes slutarbete Bedragaren visades på bio, i ett paket med DI-elevers avgångsfilmer.
Film är livet för Hanna Andersson. När hon inte har en igång funderar hon på nästa.
- Det får gärna bli en längre film, även om Brevbärarens hemlighet passade för sitt format.
För frilansande filmare gäller det att ha snurr på flera projekt samtidigt och söka pengar var man kommer åt. Att branschen har manlig slagsida är ingen nyhet.
- Jag är helt medveten om att männen dominerar. Det blir extra tydligt när det är stora pengar inblandade. För en kvinnlig filmare gäller att gå ut och ta för sig, och medvetet välja vilka man har med i ett projekt. Jag måste våga välja modigt, om någon ska våga välja mig.
Ett inlägg i debatten om jämställdheten framför och bakom kameran kommer automatiskt upp på årets festival, när de tre första filmerna som gjorts enligt Dorismanifestet har premiär. För dem gäller att det är kvinnor bakom alla viktiga konstnärliga och beslutsfattande insatser och att det finns en kvinna i minst en huvudroll. Och efter visningen av Mon 3 av Lena Koppel, Skjut mig av Anna Hylander och Susanne blir singel av Lena Hanno Clyne blir det seminarium med filmkritisk granskning. Är det någon skillnad på manligt och kvinnligt gjord film, och hur ser den i så fall ut?
En mycket intressant fråga tycker Hanna Andersson, där ämnesvalet är minst lika viktigt som själva hantverket.
- Det blir spännande att se vilka historier som berättas.
