Stämningsrik och förtrollande poesidebutant
Natten har öppnat mina ögon
Författare: Leon Jaskoviak Åstrand
Förlag: Trombone
Vi har att göra med en väldigt musikalisk debutant. I Leon Jaskoviak Åstrands (f. 2001) bildtäta dikter är stilgrepp som har med klangfullhet att göra vanliga. Det går att spåra figurer som assonans, allitteration och inrim på i princip varje sida, då och då slutrim.
Även om det tonande hanteras på ett avmätt och balanserat sätt är det svårt att värja sig. Det melodiska väcker en lockelse att läsa texterna högt, samt en önskan att höra poeten från Norsesund framföra dem.
”berättelsen blånar flagnar
flackande flicka flagnar
lyser ljuset lyser långt
länge
långt bort
längtan lätt mot munnen”
Någon tydlig ”berättelse” i episk mening går inte att spåra i det existentiellt rotade flödet. Inte ens i ”En parallellhandling”, som långdikten i bokens senare delen heter. Första avdelningen kallas ”svit” och består av fristående dikter, ofta i reaktion mot en dödsmedvetenhet som riskerar att bli förlamande.
Texterna är energifulla och dynamiska, mycket beroende på att centrala motsatspar ställs mot varandra: död och liv, mörker och ljus, natt och dag…
Titeln ”Natten har öppnat mina ögon” har sannolikt inspirerats av The Smiths låt ”This night has opened my eyes”. Detta vinner stöd av att bandet nämns som en av författarens inspiratörer, jämsides med den danske punkpoeten Michael Strunge.
Visst finns det ett starkt vemodigt drag hos Leon Jaskoviak Åstrand, vilket dock sällan når trakten av slirig sentimentalitet. Hans blödsinne växlar istället över i livsbejakelse och skönhetsdyrkan.
Ett återkommande tema är en ung mans problem med att förhålla sig till förgängligheten. Hans poesi kan ses som ett offensivt svar på tillvarons obeständighet. De lösgjorda metaforerna blir en virvlande väg bort från varats nedbrytande krafter.
I sin lyrik tar Leon Jaskoviak Åstrand steget in i en drömsk vision, ett bildrikt drama som manar fram känslan av intensivt liv. Det rör sig om en stämningsrik och förtrollande debutant, som förvaltar sina intentioner på ett fullödigt och drabbande vis.
Stundtals kan dikterna ge ett lösligt och bristfälligt intryck vad gäller formerna. Men bristen på stränghet tycks vara ett medvetet drag. Poeten framstår som en estetiskt mogen och medveten reseledare genom sitt lyriska landskap. Det är sällsynt givande att vistas där.
”Leon Jaskoviak Åstrand tar steget in i en drömsk vision, ett bildrikt drama som manar fram känslan av intensivt liv.”
