Tack och farväl?

Nyligen meddelades det att BLM, Bonniers Litterära Magasin, läggs ner. Stämmer det? På tidskriftens hemsida sägs det att årets andra nummer "är det sista numret i tidningens nuvarande skepnad". Vad är på gång? Ytterligare en ny BLM (tidskriften lades ner 1999 men återuppstod 2002)? Eller vill Bonniers bara få andrum innan de startar ett nytt superkommersiellt livsstilsmagasin, modell Amelia eller Veckorevyn? Allt tycks förvirrat, obeslutsamt.

Säkert är dock att vi befinner oss i en medial brytningstid. Att göra tidningar och tidskrifter är i dag inte alls samma sak som för tio år sedan. Datoriseringen, mäktigare distributörer och billigare tryck har rört om i grytan. Tillvaron tycks ha blivit enklare för de riktigt små kulturtidskrifterna (det har aldrig funnits så många som nu!), men svårare för flaggskepp som BLM och 00TAL, vilka i sin vilja att nå ut tvingas anpassa sig till rådande marknadsekonomiska villkor.

Det senaste och sista (?) numret av BLM försöker, liksom samtliga nummer utgivna under redaktören Kristoffer Leandoers ledning, kombinera det trendiga livsstilsmagasinets tonfall med något av den mer traditionella kulturtidskriftens hållning. Resultatet blir märkligt; tidskriften tycks inte riktigt veta vad den vill.

Som vanligt är det det stora kritikblocket, denna gång omfattande 46 (!) långa och korta recensioner, som är numrets stora behållning - något liknande går för närvarande inte att hitta på svenska någon annanstans. Intressant är också Leandoers introduktion i ny fransk litteratur samt Bergs essä om ny svensk poesi. Den senare skriver lika obstinat och ilsket som alltid, denna gång om metaforens död i samtidspoesin. Berg balanserar på gränsen mellan det personligt initierade och det besynnerligt aggressiva. Hon, som själv är poet, delar ut en hel del hårda sparkar mot diverse kollegor. Upplysande kommentarer eller bara positionerande i litteraturens ankdamm? Fan vet.

Även om Leandoers BLM nog blev för mycket av marknadsanpassad kompromiss kommer den nerlagda tidskriften att lämna ett visst tomrum efter sig. Vad kommer det att innebära? Finns det andra tidskrifter, kanske 00TAL och Ord & Bild, som kan ta över rollen som landets ledande kulturtidskrift? Eller blir det bara lite tystare om litteraturen?

BLM nr 2 - 2004

Red: Kristoffer Leandoer