GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Thuva Steen hittar nya uttryck för våra mest ursprungliga känslor

Thuva Steen debuterar som författare med en lyriskt komprimerad sorgesång. ”Modershymn” handlar om en mamma som väcker starka och motstridiga känslor, både i livet och i döden.
Bokrecension • Publicerad 5 december 2021 • Uppdaterad 8 december 2021
Detta är en recension i Smålandsposten. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Thuva Steen debuterar med kortromanen ”Modershymn”.
Thuva Steen debuterar med kortromanen ”Modershymn”.Foto: Per Johannesson/Atlas förlag
Kortroman – debut 2021

Modershymn

Författare: Thuva Steen

Förlag: Atlas

”När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, växer det sly överallt”, skriver Göran Thunström, och precis det tillståndet skildrar Thuva Steen (född 1991) i sin korta men uttrycksfulla debutbok.

Mamman som är på väg att falla ur livet är redan så skör att det är dottern som får trösta och sköta henne. Berättelsen följer dem på en sista vemodig roadtrip och öppnar samtidigt små revor in i ett tidigare liv där dottern är ett barn och mamman en vuxen som inte alltid orkar vara det. Dottern minns tryggheten och äventyren, men också fickpluntan och den desperata blicken.

”Modershymn” är egentligen mer prosalyrik än roman, en fragmentartad text där Thuva Steen skapar ett collage med sinnliga bilder och tjocka jordfärger. Den besjunger en människa som ”kanske aldrig borde ha blivit mamma” (enligt den frånvarande pappan, som gör ironisk entré lagom till begravningen) men lämnar efter sig en enorm saknadskrater hos sitt barn.

Bokens senare del tränger djupt in i den kroppsliga saknaden, sorgens sugande kretslopp. Textens jag håller hårt i det som ännu finns kvar: hårstrån från hårborsten, noppiga kläder. Rosenbladen på graven stoppar hon i munnen. ”Multnade känslor som vandrat från henne till mig. Jord bakom mina ögon.”

Thuva Steen visar med sin debut att hon har både viljan och förmågan att hitta nya uttryck för våra mest ursprungliga känslor.

Maria StoreSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.