Tv-recension: Grov och rolig historisk humor

År 1745 skickades den 15-åriga preussiska flickan Sophie Friederike Auguste till Ryssland för att giftas bort med den ryske tronföljaren Peter, där hon fick det mer ryskklingande namnet Katarina. Men äktenskapet var olyckligt och 1762 avsatte hon sin oduglige make i en palatskupp och besteg själv tsartronen. Med Katarina vid rodret upplevde Ryssland en guldålder både militärt och kulturellt. Med tiden blev hon känd som Katarina den stora.

Om den blivande tsarinnans första år vid det ryska hovet handlar den nya komediserien "The great". På ett ungefär. Serien kastar ut historieböckerna redan i inledningen där vi får veta att vi tittar på "en emellanåt sann historia". Här får världshistorien ungefär samma sorts behandling som i hyllade kostymsatiren "The favourite". Serien är också skapad av Tony McNamara, som var en av filmens manusförfattare.

Det börjar med att Katarina anländer till Sankt Petersburg, glad i hågen och uppfylld av romantiska drömmar om både kärleken och tidens upplysningsideal. Men det ryska imperiet visar sig vara en rent medeltida plats, full av våld och vidskepelse. Dessutom är hennes man en egenkär fyllskalle som skjuter pistol inomhus och tar hennes oskuld samtidigt som han diskuterar ankor med en av sina lakejer. Och de andra hovdamerna är ett gäng ytliga mean girls som varken kan läsa eller skriva. Men med tiden lär sig Katarina att manövrera hovets intriger och fylleslag. Hon skaffar både allierade och älskare och sätter en plan i verket för att göra sig av med maken.

I början är det lite förvirrande att förstå vad det är vi tittar på. Tänk en mustig korsning av Sofia Coppolas "Marie Antoinette", Armando Iannuccis "The death of Stalin" och Mel Brooks "Det våras för världshistorien". Tänk vackra, historiska kläder och miljöer, massor av buskissex och några helt vansinniga scener. Som när hovet äter middag och får in desserten tillsammans med bordsdekorationer i form av avhuggna huvuden från svenska soldater.

Men när man väl vänjer sig vid seriens anarkistiska ton och respektlösa hållning till världshistorien blir det riktigt kul. Den grova dialogen är kvick och välskriven och serien är välspelad rakt igenom. Både Elle Fanning som spelar Katarina och Nicholas Hoult som spelar tsar Peter är roliga samtidigt som de faktiskt får hjärtat att ömma för två unga människor som kämpar för att leva upp till de roller som ödet har tilldelat dem.