Senaste resultaten och 12-årsanalys av Allsvenskan
Tre matcher och nio poäng, det är ju strålande! Det är ingen lek att åka till Nobelhallen och hämta tre poäng kan jag säga, Sundsvall älskar att ställa till det för oss och Västerås har ett riktigt bra lag och en målis i grym form. Tycker de senaste matcherna varit bland de bättre i år rent spelmässigt och det är nästan synd att det är ett litet uppehåll nu. Å andra sidan kommer vi förmodligen ha fått tillbaka Gurra, Gäry, Dustin och Macke J till nästa match.
Jag själv gick på is igår och det kändes rätt så bra, nu är det skynda långsamt som gäller igen så kanske det kan bli bra till annandagen.
12 säsonger har gått sedan Allsvenskan startade i som landets näst högsta hockeyliga. Jag är en av få som spelat alla tolv säsongerna och det har hänt en hel del sen -98 kan jag säga. Lag som Linköping, Timrå, Skellefteå och Södertälje har gått upp och etablerat sig i Elitserien medan lag som Malmö och Leksand etablerat sig i Allsvenskan. Sen finns det lag som åkt lite jojo som Rögle, Björklöven, AIK och Mora. Serien har även blivit just en serie, i början var det södra och norra som sedan blev superallsvenskan efter jul. Vi har gått från 16 till 14 lag och där är vi nu. Allsvenskan har idag en mycket högre status än tidigare med mycket tv-sändningar och utrymme i de större dagstidningarna. Kvaliteten på dagens serie är enligt mig den högsta sedan starten, lockoutsäsongen inräknad.
När det gäller spelet är väl den största skillnaden att idag spelar alla lag med fyra formationer istället för tre. När detta infördes tyckte de flesta spelare att det var ett riktigt skitsystem där istiden krympte drastiskt. Nu däremot skulle vi inte orka spela med tre formationer särskillt länge och ändå är alla bättre tränade än förut. Det säger en del om tempot idag jämfört med tidigare.
En sak som diskuteras flitigt just nu är hockeyvåldet och de incidenter som varit i årets ES. Jag kan inte säga något om hur utvecklingen varit i ES då jag aldrig spelat där men jag vet hur det varit i AS.
Innan vi går in på det vill jag bara klargöra att detta är min syn på utvecklingen, om det är till det sämre eller det bättre har inget med saken att göra och helt ärligt vet jag inte själv vad jag tycker i frågan. I början av min karriär var det mer regel än undantag att någon skulle "plocka bort" motståndarnas stjärna och ingen hymlade med det heller. Sådana "stallorder" fanns med i alla matcher som betydde något. När jag satt och förhandlade om mitt första kontrakt så frågade den tränaren om jag kunde tänka mig att "hugga av en arm eller två" om det behövdes. Nu blev det inte så men den frågan känns så här i efterhand rätt otrolig. Det är samma med träningarna, första åren var det kastade handskar och boxning mot medspelare minst en gång i veckan. Jag tycker som de flesta andra att övervåldet inom hockeyn ska stävjas och regelrätta överfall ska bestraffas om följderna blir allvarliga. Det som retar mig lite är att en del, inte alla, händelser blir kraftigt uppförstorade. Spelare som utför idiotgrejer på isen brukar oftast må jävligt dåligt efteråt, det vet jag av egen erfarenhet alltför väl. En lång avstängning eller höga böter är inte det som svider mest om en motspelare blivit skadad på riktigt. Summa sumarum kan jag konstatera detta, AS är mycket bättre nu än för 12 år sedan och spelet i sig är bättre nu med lite snällare hockey. En sak är i alla fall säker, det finns en del spelare som nog ska vara glada att det inte var så många tv-matcher i AS förut. Som sagt, allt var inte bättre förr, men det har varit 12 grymma år.
