Äldres hem ingen praktikplats

Några särskilt högljudda protester har ännu inte hörts från de borgerliga partierna. Äldreomsorgsminister Maria Larsson (KD) raljerade visserligen över att S höjer skatten på ungdomsjobb och sedan får höja skatten ännu mer för att ge jobb åt de ungdomar som blir arbetslösa. Det är den klassiska vänster-högerdimensionen i politiken. Växer ett samhälles resurser mer när folk får behålla mer i egen ficka, eller när staten går in och fördelar?

Men den kritik som fattas är den rent moraliska. Varför ifrågasätter ingen om det är rätt att kommendera 20 000 kanske ofta ovilliga ungdomar in i äldre människors hem?

På ett sifferplan låter 20 000 beredskapsjobb inom äldrevården handlingskraftigt. Men i verkligheten betyder det många nya ansikten som ska springa inne i människors bostäder och hjälpa dem med arbetsuppgifter som kräver personligt förtroende mellan utförare och mottagare.

Äldreomsorg fungerar dåligt för tillfälliga anställningar med hög genomströmning. Oavsett om omsorgstjänster sker inom hemtjänsten eller i särskilda boende så är det i någons hem arbetet utförs. Då är det viktigt att brukaren har översikt över, och helst lär känna, de personer som utför servicen.

Stefan Löfven menar att insatsen har två goda effekter. För det första får den ned ungdomsarbetslöshetssiffrorna, vilket är sant om man mäter arbetslöshet som Socialdemokraterna gör. Men det andra som han hävdar, nämligen att det höjer kvaliteten i äldreomsorgen har han mindre fog för att säga.

Han antar att fler händer automatiskt höjer standarden. Men det finns inga undersökningar om den svenska äldreomsorgen som visar på ett sådant samband. Kvalitet i äldreomsorgen är saker som kontinuitet, personligt bemötande och tillit. Och om det är någonting som många äldre brukar uppleva som störande är det att ansiktena på dem som ska hjälpa hela tiden skiftar.

Det bör betonas att det inte behöver vara fel att låta ungdomar arbeta inom äldreomsorgen. På sikt behöver fler människor arbeta där än idag. Men utvecklingen där går precis som i andra sektorer mot ökad professionalitet och specialisering. Det går inte att lösa äldreomsorgens behov med masskommenderingar.

Det främsta problemet med Socialdemokraternas förslag är dock att det inte tar upp att det finns en potentiell motsättning mellan olika intressen när man använder äldreomsorg som arena för arbetslöshetsåtgärder. Hur ser man till att ungdomarna som kommer verkligen är lämpliga att vara i äldreomsorgen? Hur garderar man mot att tiden som lärlingen behöver inte tas från brukaren? Sådant borde ha diskuterats redan i grundförslaget. Bristen på förståelse för äldreomsorgens egenart bäddar inte för framgång.

Mathias Bred