Alla vet hur gängen ser ut
Reaktionerna på regeringens besked om visitationszoner var precis så bedrövliga som man kunde vänta sig. Justitieminister Gunnar Strömmer (M) uttalade vid pressträffen att det skall räcka med att någon klär sig som en typisk gängkriminell för att polisen skall få visitera denne inom ett tidigare bestämt område.
Plötsligt visste ingen i Mediesverige hur en gängkriminell ser ut. Var det kanske som Liberalernas riksdagsledamot Martin Melin som en gång bröt mot riksdagens klädkod? Eller var det Kristdemokraternas Ebba Busch som en gång hade en dyr jacka på sig vid en pressträff i Norrbotten? Sämst för dagen var advokatsamfundets tidigare generalsekreterare och Uppsala Universitets styrelseordförande Anne Ramberg som liknade Guccikepsen vid den gula stjärna som judar tvingades bära i Nazityskland.
Det är outhärdligt trams som svar på en viktig reform för att göra samhället säkrare. Det finns lågstadiebarn som med stor precision kan beskriva hur vår tids mafiosos går klädda, vilka klädmärken som de mutat in som sina. Varför spelar offentliga debattörer dumma?
Det handlar som så ofta om status. Den som kan skratta åt eländet står över det. Att vara oberörd av samhällsproblemen är en lyx, och man vill tillhöra den gruppen. Men det gäller att vara försiktig. De som faktiskt lever med gängkriminella inpå knuten tycker inte att det är lika kul. Det är deras barn som uppvaktas med märkeskläder och prylar. Om de fick bestämma själva hade nog regeringens säkerhetszoner varit en av de mildaste åtgärderna. Har man inte insikt om den saken är man kanske för omogen för att delta i debatten.
Polisen har bra koll på hur gängkriminella klär sig för att markera tillhörighet. Det finns exempel på beställningsmord när ledaren gett ordern att vem som helst som har en jacka av ett visst märke är en legitim måltavla för den som vill vinna mordupphandlingen och höja sin status i gänget.
Men gängen i sig är också väl kartlagda. Vissa namn är rikskända. Gäng kopplade till större organisationer finns på relativt små orter i landet. Det är inte särskilt stor risk för att polisen kommer att göra misstag i möjligheten till visitation. Tvärt om, problemet med lagen är att polisen på eget bevåg lär besluta sig för att inte använda möjligheten.
I Sverige är vi duktiga på att ta fram rationella regler och riktlinjer för att sedan strunta i dem. Det kommer att bli tuffa konfrontationer om polisen börjar visitera personer som ser ut och beter sig på ett sätt som påminner om gängkriminella. Med sociala medier är möjligheterna till att sprida material stora och personer som vill ursäkta våldskulturen i förorterna är inte få.
Säkerhetszonerna omges av en rad gedigna och rättssäkra villkor som ser till att de inte skall kunna missbrukas av polisen. Nu återstår att se om politiska motståndare och opinionsbildare kommer att kunna avstå från att missbruka dem. Sverige har stora problem, tio gånger fler skjuts ihjäl i vårt land per år jämfört med våra nordiska grannländer. Vi måste göra mer för att stoppa våldet. Istället sitter tyckarna och skämtar om att de inte vet hur gängkriminella ser ut.
