Alliansen har trumf på hand
39 folkpartister röstade för sin partiledare. Färre röstade alltså för honom än emot. Men eftersom de nedlagda rösterna räknas in i underlaget kunde Ullsten ändå bli vald till regeringschef, även om det inte varade så länge.
En statsminister behöver inte ha en majoritet med sig, men kan inte väljas eller sitta kvar om med en majoritet emot sig. Det är en bra ordning, eftersom det är en spärr mot ständiga nyval. Landet ska kunna styras, även av en minoritetsregering.
Det är vad beskeden i regeringsfrågan handlar om. Fredrik Reinfeldt (M) har sagt att han (och hans parti) lägger ned sina röster om de rödgröna blir större än Alliansen men saknar egen majoritet.
Efter helgens debatt med S-ledaren Stefan Löfven anklagas han för att sväva på målet, då han konstaterade att det inte finns ett rödgrönt regeringsalternativ. I går deklarerade Moderaternas partisekreterare Kent Persson dock att det största blocket ska regera samt att Alliansen inte kan tänka sig att regera vidare med stöd av SD.
Utspelen från Alliansens partiledare kan ses som ett sätt att pressa fram besked i regeringsfrågan före valet. De är väl medvetna om att många socialdemokratiska sympatisörer inte vill se en regering där Vänsterpartiet ingår. Det är även Stefan Löfven medveten om. Och hans väljare lär inte ändra inställning efter valet.
Regeringsfrågan pressar Löfven. Vid ett regeringsskifte ska den S-ledda regeringen lämna en höstbudget inom tio dagar. Hur ska det gå till när det inte finns något gemensamt program? Det blir svåra och svettiga förhandlingar i synnerhet när en Miljöpartiet kan komma att erhålla en tredjedel av statsråden i en S-MP ministär.
Om vi dock leker med tanken på att Stefan Löfven menar allvar med att bryta blockpolitiken kommer frågan gå till Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet. Det troliga är att de senare säger nej, av sakpolitiska skäl och eftersom man vill vårda Alliansen.
Det blir således svårt för Löfven att få igenom sin ekonomiska politik i riksdagen utan egen majoritet. Till bilden hör att förra höstens budgetbråk försvårar möjligheten för en minoritetsregering att få igenom sin budget i ett enda beslut. Den grop de rödgröna då grävde kan de själva falla i.
Det är läge att bli påmind av hur nyvalsinstrumentet fungerar: Talmannen kan lägga fram totalt fyra förslag efter ett val. Om riksdagen förkastar dem återstår ett nyval som ska hållas inom tre månader. Traditionen talar för att det inte går så långt. Men ingen vet heller hur en votering kommer att slå ut, eftersom varken S eller M är beredda att sätta sig i samtal med SD.
Allianspartierna har därför en trumf på hand, oaktat deras försvagning, i regeringsfrågan.
