Ännu en kommande kris
Vid nyår höjdes inblandningen av biobränsle i bensin till 7,8 procent diesel till drygt trettio procent. På ett år har priset på diesel stigit från cirka fjorton kronor till nyårsdagen då det nya året inledes med en prislapp på över tjugo kronor per liter.
Som Svenska Dagbladet (7/1) rapporterat är prishoppet dels en effekt av iblandningen av biobränslet som är dyrare än dieseln. Men också av att insatsvarorna, och som följd biobränslet, blivit dyrare.
Den inhemska produktionen kan inte mätta efterfrågan och det mesta måste importeras. Energiminister Khashayar Farmanbar (S) tror att produktionen kommer hinna ikapp efterfrågan och att priset då faller. Det är inte en helt felaktigt gissning om vad som kan ske. Men det förutsätter att marknaden får rätta sig själv. Men det är inte vad som sker och det borde Farmanbar förstå.
”Regeringen ger inget sken om att i dagsläget ens överväga att ändra i systemet med reduktionsplikt”
Prisrusningen är inte primärt en konsekvens av efterfrågan på diesel utan politiska åtgärder som gör produkten dyrare. Därtill kommer att de sker en svartmålning av biobränsle på EU-nivå. Den omtalade taxonomin avskräcker investeringar i skogsbaserad etanol och i jordbrukspolitiken är siktet inställt på att fasa ut energigrödor. Sett med kommande förutsättningar i åtanke är inte en successiv minskning av utsläpp som sker. Utan ett snabbt ankommande stålbad för alla som fortsätter använda förbränningsmotorer.
Regeringens plan att öka reduktionsplikten successivt till sextiosex procent biobränsle till 2030 är en utstakad väg som behöver ritas om i ljuset av vad som händer på marknaden och i EU. Reduktionsplikten driver upp priset i flera led och prischocken får allvarliga konsekvenser för svensk basindustri, inte minst för jordbruket.
Produktionssidan har inte mött efterfrågan och lär med en allt mer omfattande politisk hinderbana för att få investeringar på plats inte ljusna inom översiktlig tid. Energiministern välkomnar det höga priset som en signal att fler bör skaffa elfordon. Hur den investeringsbördan skall bäras av en redan hårt pressad jordbrukssektor är det ingen som vet.
Regeringen ger inget sken om att i dagsläget ens överväga att ändra i systemet med reduktionsplikt. Som så ofta väntar man tills krisen når sin djupaste punkt innan man ändrar uppfattning och låtsas som om allt går som planerat.
Energimyndigheten utreder fram till femtonde december i år systemet med reduktionsplikt. En utredning som sträcker sig över ett riksdagsval har dåliga chanser att få genomslag. Om regeringen tillåts återinträda - kanske med Miljöpartiet en gång till - då kan man räkna med att situationen inte kommer avhjälpas. Om något lär regeringsförhandlingarna låsa frågan och istället låta de uppställda dominobrickorna falla.
Det går inte att påstå att den kommande krisen inte är synlig. Men nog kommer det försökas.
