Är Rysslands siste president nu "vald"?
Ottomanerna hade den charmiga seden att strypa tronarvingens alla syskon så att det inte skulle vara något snack om saken. I Romarriket löste man åtminstone i bland problemet med att kejsaren adopterade sin tänkte efterträdare, alltså en vuxen man, så att dynastiidén fortsatte fungera på papperet. I efterföljaren Bysantinska riket fanns det sällan annan lösning än inbördeskrig. Och håller man för stenhårt på blodsband kan det gå som för den habsburgska gren som blev synligt deformerad av inavel.
Eller så har man demokrati. Med sina fel och brister ”det minst dåliga styrelseskicket” som Churchill sade.
Inte ens under den ryska demokratins yngre dagar var det fråga om att ett presidentval skulle utmynna i något annat än vad nomenklaturan tänkt sig, för någon demokratisk tradition existerar inte i Ryssland. Däremot är man formalist i den meningen att saker och ting skall vara rätt i protokollen. Som en analytiker konstaterade apropå valet av Putin så har Ryssland egentligen inget demokratiproblem såtillvida att systemet ju fungerar givet sina egna tysta premisser. Däremot har man ett successionsproblem: Vad händer när Putin dör?
”Men den tsaristiska, moskovitiska, kolonialistiska statsbildning som föregick och överlevde Sovjetunionen är till sin natur instabil.”
Rysslands elit är i princip en koalition av stora gangstergrupper. Dessa måste komma överens i en sådan situation, men det finns inga riktiga historiska former för det. Skulle ett maktvakuum komma under de närmaste åren som sannolikt är krigsår, kan Ryssland stå inför samma situation som under den stora oredans tid 1604-1613 eller Sovjetunionens fall. Med andra ord någon form av upplösning av den ryska federationen.
Västvärlden bör inte rädas en sådan utveckling. Beklämmande var den bild då USA:s president i dammet av Sovjetunionens sönderfall uppmanade Ukraina att inte lämna federationen för att ”stabiliteten” i stället skulle säkras. Men den tsaristiska, moskovitiska, kolonialistiska statsbildning som föregick och överlevde Sovjetunionen är till sin natur instabil.
Det syntes glimtar av demokratisk potential under den siste tsaren och Boris Jeltsins tid. Men så här långt ter sig västerländsk demokrati och lagstyre som dödfödda projekt så länge federationens grundstruktur är intakt.
Ett uppbrott kommer inte vara någon söndagshistoria. Men det är fortfarande att föredra framför återkommande cykler av krig. Förhoppningsvis är det det nuvarande Rysslands siste president som har ”valts”.
