Åter till ansvarslinjen

Som Stefan Olsson, medarbetare på Smålandspostens ledarsida och forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, pekat på visar opinionsmätningar att den afghanska befolkningen överlag är positivt inställd till den utländska närvaron. Skulden för kriget läggs i första hand på talibanerna och de inflyttade utländska jihadisterna.

Den svenska insatsen i Afghanistan kom att bli en valfråga. De rödgröna har haft som ambition att ta hem truppen redan år 2014. Men det var en överenskommelse där Vänsterpartiet var tongivande. Minns att det var Socialdemokraterna som tog initiativ till den svenska närvaron. Historiskt har också Socialdemokraterna strävat efter breda överenskommelser med borgerliga partier inom försvarspolitiken. Det har gjorts av huvudsakligen två skäl. Det första är givet. Starkt förankrade beslut står sig även när tillfälliga opinionsvindar i annan riktning uppstår. Som det kan göra när soldater blir dödade eller sårade i strid. Det andra är att Vänsterpartiets utrikespolitiska linje uppfattats som extrem även inom Socialdemokraterna.

Ju längre från valdagen vi kommer desto enklare blir det för Socialdemokraterna att återgå till sin tidigare betydligt mer ansvarsfulla hållning. Att tonläget förändrats redan nu tyder också på att så kan bli fallet. Den utrikespolitiske talespersonen Urban Ahlin (S) vill inte längre exercera i årtal och försvarsutskottets ordförande Håkan Juholt (S) betonar vikten av en bred politisk uppslutning. Inte heller han har i dagsläget synpunkter på en tidtabell för tillbakadragandet av truppen. Juholt var för övrigt den som före bildandet av det rödgröna samarbetet lotsade Försvarsberedningen till enighet i centrala frågor om försvarets framtid.

Förutsättningarna för en blocköverskridande lösning ser alltså tämligen goda ut. Det finns inga skäl att lyssna till vare sig Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, som ligger mycket nära varandra i uppfattning. Samtidigt krävs en vilja även hos regeringen att öppna för förhandling. Ska en överenskommelse överhuvudtaget bli av måste Socialdemokraterna inför sina väljare kunna visa att de haft inflytande. I en god kompromiss är alla lika stora förlorare, sägs det ibland. Men den stora förlusten, för det afghanska folket, för mänskliga rättigheter, för den internationella säkerheten, ligger i en fortsatt oenighet på området.