Återbruket utmanar slängsamhället

Styrkan med den cirkulära ekonomin är att den till stor del passar in i vårt ekonomiska system. Den bryter mot den linjära ekonomin i det avseendet att material systematiskt återanvänds. Att hyra och dela på produkter ligger också inom ramen.

Det är en omställning som nu sker inom näringslivet, men också genom lokala initiativ som här i Växjö. Visionen om en återbruksby på Norremark är initierat Mackens förgrundsgestalt Fredrik Bergman. Tanken är att produkter vi redan köpt en gång kan få ett andra liv, ett tredje och ett fjärde i sin ursprungliga form eller något annat – vilket underlättas när specialiserade företag tar plats bredvid återvinningscentralen.

Men så finns det också andra aktörer som står helt på egna ben. Ett sådant exempel är företaget Greentech i Växjö, som leds av Jim Norlander och ägs av det amerikanska Arrow Value Recovery. Det är ett företag som tar hand om, rensar, och säljer begagnade datorer på en växande eftermarknad. Miljövinsten är enorm. För varje PC som återanvänds sparas 700 kg koldioxid.

Veckans affärer listar i sitt senaste nummer en rad exempel på hur även stora företag arbetar allt mer cirkulärt. H&M som alltid förknippats med slit och släng-kulturen arbetar i dag med textilier som samlas in och återanvänds. Ragnsells som tidigare eldade upp däck gör i dag granulat av dem som används till markarbeten.

I boken Green Philosophy driver den brittiske konservative filosofen Roger Scruton tesen att människan bara kan vara rationell när man står inför lokala och klart definierade problem. Det är en osentimental och realistisk syn på människan, med utgångspunkt i den historiska erfarenheten. Men den är inte särskilt hoppingivande. De utmaningar världen står för i dag är abstrakta och globala.

Scruton har intresserat sig för ämnet, inte bara för att det inom konservatismen finns en konsumtionskritik och en idé om ett generationsövergripande förvaltarskap, utan också för att oron över växthuseffekten är genuin.

Ett av svaren i försöket att hitta en ny vägledande etik i miljödebatten finner han i John Passmores antropocentriska strategi som utgår från att vi bör se på naturen för vår skull, snarare än naturens egen skull.

Här markeras en linje mot de politiska krafter som har ett omvänt perspektiv, och betraktar människan som problemet och fyller djur- och växtriket med rättigheter lånade från mellanmänskliga relationer. Vi ser i det en nära koppling till många av de intresseorganisationer som sätter agendan i miljödebatten, alltid med målet att fördyra, begränsa och förbjuda - och vars botten alltid är tillväxtfientlig.

Scruton pekar i stället på lokala och frivilliga sammanslutningar som själva axlar ett ansvar. Här kan man som en parantes flika in framgången för den svenska viltförvaltningen. Jägareförbundet bildades som en ren bevaranderörelse. Ingen jakt bedrevs. I stället handlade det om att säkra tillgången till vilt, genom att hålla uppe med jakt för att sedan börja förvalta viltstammarna. Enkelt uttryckt, allt vilt som kan jagas finns det ett intresse i att skapa god tillgång på. Det är lätt att glömma bort att älg och rådjur en gång var utrotningshotade i Sverige. På samma sätt har många företag sett behovet av en förändring, med resurser som är ändliga, genom återbruket.

Det här är en utveckling som bör bejakas på politisk nivå. Frågan man bör ställa sig är hur man från det offentligas sida kan uppmuntra och riva hinder till förmån för cirkulära initiativ och affärsmodeller. För Växjös del skulle en återbruksby vara ytterligare ett pionjärprojekt som stärker kommunens miljöprofil. Det är möjligen inte den stora lösningen på klimatfrågan. Men det vore ett steg i rätt riktning.