Avpolitisera läroplanen

Det är i det finstilta som det avgörs. Utredaren Thomas Persson är säkert väl lämpad för uppdraget att ta fram en ny läroplan för skolan –hans bakgrund på Myndigheten för yrkeshögskolan ger också ett hum om inriktningen– men det är i expertgruppen som regeringens ambitioner avslöjas.

De senaste årens rön inom hjärnforskningen har visat att gammal hederlig katederundervisning sannolikt är det optimala för inlärning. Elever möter ny information, antecknar den, kan ställa frågor för att förstå bättre och repeterar den sedan inför ett prov som visar hur väl de tillägnat sig det nya.

Därför finns ett antal intressanta namn med i expertgruppen som skall ta fram den nya läroplanen. Det handlar inte bara om professor Linda Fälth från Institutionen för pedagogik och lärande vid Linnéuniversitetet utan även om personer som opinionsbildat för katederundervisningen under åren det varit inopportunt. Främst kan Inger Enkvist, professor emerita vid Lunds universitet, nämnas. Hon har länge debatterat svensk skola och försökt vinna gehör för att viktiga saker gick förlorade när den gamla skolan monterades ned. Även Anna-Karin Wyndhamn och rektorn Linnéa Lindquist är profilerade skoldebattörer med kvalitet i undervisningen som mål.

Den nya tiden i svenskt samhälle krävde en ny skola. Mer tillgänglig för alla. Och därför kommunaliserades skolor och läroplanen gjordes om för att passa alla. Senare uppstod det som slarvigt brukar kallas flumskolan, den som gick ut på att lärare inte skulle vara auktoritära och att barn på något magiskt vis skulle ta till sig kunskaper när de övade på olika färdigheter.

Kanske är vi nu på väg mot en syntes i synen på lärande. Det som ledde fram till flumskolan var trots allt delvis forskningsrön (mycket handlade dock om politik), när de nya rönen nu bekräftar gammal beprövad metodik är det bara att återvända.

Det är intressant att regeringen vänder sig till såpass många kända namn. Det höjer insatserna när personer med etablerade plattformar förväntas sitta ned tillsammans och nå någon slags konsensus. Om de sätter sin godkänt-stämpel på något de inte kan stå för skadas deras varumärke.

Men kanske är det rätt väg att gå. Sextio- och sjuttiotalets förändringar av skolan presenterades som forskningsbaserade och oemotsägliga, i efterhand syns tydliga röda fingeravtryck på reformerna. Katederundervisning och kunskapsfokus borde inte vara ideologiskt färgat, utan en fråga om bästa möjliga metodik. Lyckas man få bort ideologiskt präglat innehåll från läroplanen ökar också sannolikheten för att den tillåts bli långlivad. Alltså att nästa regering inte känner ett oemotståndligt behov av att uppdatera den.

Det är hög tid att minska experimenten i svensk skola. Eller kanske rättare sagt, att förpassa dem till kemi-, teknik- och fysikundervisningen. En skola i framkant är ett dåligt slagord och en dålig idé. Skolan skall ligga i bakkant och bara ta till sig sådant som är beprövat och bevisat fungera. Barns läraktighet är för värdefull för annat.