Bakvända krav från kommunbank
Thomas Werngren, en av Kommunsveriges allra viktigaste företrädare lämnar i mars sitt arbete. Tomas Werngren? Ja, han har sedan 2006 varit vd för kommunsektorns egen bank, Kommuninvest som utifrån storlek och betydelse får oförtjänt liten uppmärksamhet.
Kommuninvest bildades av några kommuner i Örebro län för att underlätta finansiell upplåning och har idag blivit den bank landets kommuner och regioner vänder sig till för att låna upp pengar. Utlåningen uppgår i dag till hissnande 461 miljarder kronor. Delandet på kreditrisken medför att små kommuner får låna till samma ränta som stora vilket är en av de stora framgångar som Werngren lyfter fram i en intervju i tidningen Dagens Samhälle.
Kommuninvest får som en offentlig aktör som inte är någon formell del av den offentliga sektorn också en särskild roll i den kommunala ekonomin. Kommunernas egen organisation ställer krav på att den enskilde låntagaren - kommun eller region - har en bärkraftig förmåga att återbetala skulderna. Hade Kommuninvest inte funnits hade det sannolikt istället varit en statlig myndighet som fungerat som kommunernas överrock och rotat runt i resultat och balansräkningar. Förmodligen varken effektivare eller billigare.
”Men hur långt ska en bank som är ägd av politiskt styrda kommuner och regioner gå när det gäller att ställa krav på samma kommuner och regioner?”
Men hur långt ska en bank som är ägd av politiskt styrda kommuner och regioner gå när det gäller att ställa krav på samma kommuner och regioner? Långt gångna villkor för kreditgivning tenderar ju att samtidigt begränsa kommunernas frihet - vilket blir motsägelsefullt närt kommunerna själva står bakom banken.
Frågan aktualiseras åter sedan Werngren i intervjun lyfter fram sitt och bankens engagemang för fler kommunsammanslagningar. Efter den senaste kommunutredningen som i första hand förespråkade olika typer av samarbeten mellan kommuner kan saken tyckas vara politiskt aktuell. Inget politiskt parti driver i dag frågan om någon kommunreform. Men för Werngren kan ”kommunsammanslagningar vara en del i en palett av åtgärder”.
Frågan är då med vilket mandat som en bank som ska tjäna kommunernas driver frågan om att förändra sina uppdragsgivares organisationer. Något paradoxalt måste det ju anses vara att när staten inte driver på för en ny storkommunreform så gör kommunernas egen bank det.
Tomas Werngren själv hänvisar till att banken av Finansinspektionen är tvingad att analysera låntagarnas långsiktiga ekonomiska förmåga. ”Vi är kreditgivare och vill ha tillbaka pengarna”.
Det är naturligt att en kreditgivare har andra perspektiv än låntagare eller kommunutredare. Banken står ju med risken. Men det är märkligt att det inte föranleder någon politisk diskussion hos de alla kommuner som står bakom banken och som inte ger några som helst signaler om att de eftersträvar någon ny storkommunreform.
