Barn som affärsidé

Stora subventioner till förskolan och noll i bidrag till föräldrar som själva tar hand om sina barn. Det är socialdemokratisk familjepolitik i en mening. Det är logiskt att de håller fast vid den linjen. Själva ursprungstanken med välfärdssystemet är att alla ska förvärvsarbeta och därmed uppnå individuell och ekonomisk frihet. Framförallt ska kvinnor ges verktyg för att stå på egna ben, oberoende av mannens inkomster och därmed godtyckliga maktutövning. Det är en tanke man gärna uppehåller sig vid en stund, eftersom den i grunden är sympatisk, närmast utopisk. Inte undra på att människor blir frälsta.

Varför möts då denna på förväg uttänkta färdväg i livet av massiv kritik, via kommunala folkomröstningar om vårdnadsbidrag, via föräldrauppror och opinionsmätningar. Och varför är det så många kvinnor som driver frågan om möjligheten att ta hand om sina barn under de första levnadsåren?

Ett av svaren finns i det faktum att den gemenskap människor värdesätter och är i störst behov av återfinns i de små nära relationerna och inte på en kollektiv nivå. Den egna familjen ses som mer betydelsefull än staten som det enda gemensamma projektet. Långt ifrån alla upplever karriär som livets mening, utan ser istället självförverkligande som något socialt och relationsbundet.

För socialdemokraterna är detta djupt mänskliga beteende ett hot som måste undanröjas. Eftersom de ideologiskt hindras att se familjen som en enhet slår de därför in så många kilar de kan för att splittra den. Inte minst är riksdagsledamoten Carina A Elgestams (s) debattinlägg i Smålandsposten den 17 januari ett bevis för det. Ska en kvinna vara beroende av någon eller något så är det staten - och inte sin man. Som i panik över Nacka kommuns valfrihetsrevolution inom barnomsorgen proklamerar hon att moderaterna gör barn till affärsidé. Det intressanta är dock det hon inte säger i artikeln. Till exempel varför ett förskolebarn subventioneras med omkring 135 000 kronor per år medan ett barn som vårdas i hemmet inte får en krona i stöd. Så ser socialdemokraternas affärsidé ut.

Den frihet som välfärdsstaten fört in i våra liv handlar alltså om frihet från sociala beroenden och ansvar. Staten går inte bara in och reglerar där det civila samhällets nätverk har brister, den lagar även det som inte är trasigt. Det liknar mest ett slags nollsummespel, där beroendet av de små gemenskaperna förbytts i ett beroende av en stor anonym kollektiv gemenskap. Har valfriheten för kvinnan då ökat? Tidigare hade hon få möjligheter att göra karriär och det förväntades ofta att hon skulle vara hemma med barnen. Å andra sidan befinner hon sig nu i ett läge där det enbart förväntas att hon ska förvärvsarbeta och lämna bort barnen på förskola. Med bakgrund av det, är välfärdsstaten verkligen det stora befrielseprojekt det beskrivs som? Tveksamt. Var befinner sig då mannen i allt detta? Förmodligen ganska oberörd. Han har alltid arbetat, och oftast varit frånvarande i hemmet. Så var det förr och så är det nu.

Det är först när staten stödjer människors livsval, istället för att i detalj reglera dem, som vi ökar friheten. Inte minst är jag övertygad om att många kvinnor skulle uppskatta lite mer makt över tillvaron.

Marcus Svensson

marcus.svensson@smp.se

0470-77 06 03