Bedrägligt lugn i Centern

Ett märkligt fenomen i Centerpartiet är att dess stämmor under senare år inte alls har återspeglat någon kris eller dåligt självförtroende. Tvärtom har företrädarna, även när det såg som besvärligast ut för ett par år sedan, betett sig som vinnare.

När nu partiet har två acceptabla val bakom sig, lyfter något i opinionsmätningarna och noterar höga förtroendesiffror för sin partiledare stiger självförtroendet till nya höjder. De radikala ideologerna har dessutom sansat sig, de perifera symbolfrågorna lyser med sin frånvaro och partiet får ägna sig åt att resonera om sådant som verkligen engagerar: strandskydd, beteskrav och hur skatteintäkter från exploatering av naturresurser i högre grad ska kunna stanna kvar i de områden där utvinningen äger rum.

Inga kontroversiella eller polariserande frågor har stått på dagordningen, utom möjligen Natomedlemskap. Valet av möteslokal, Faluns sportanläggning Lugnet, var på så vis inspirerat.

Men det nyfunna lugnet i partiet är samtidigt missvisande, och självförtroendet en aning överdrivet. Även om partiets opinionssiffror har stigit är de historiskt sett inte märkvärdiga. I en sammanvägning av de senaste mätningarna hamnar Centern på 6,4 procent, endast några tiondelar bättre än valresultatet förra året.

Att förtroendet för Annie Lööf har ökat är inte heller enbart en följd av att hon har blivit säkrare i sin roll. Det har också högst sannolikt ett samband med att konkurrensen för närvarande inte är mördande, och att regeringen är ovanligt svag.

Så när partiets nye andre vice ordförande Fredrik Federley talar om förberedelser för att bli ett parti som naturligt tillsätter en statsminister, gör det ett aningen verklighetsfrämmande intryck.

Hypotetiska frågeställningar må visa att en stor del av väljarna kan tänka sig att rösta centerpartistiskt, men ännu är avståndet till riksdagens stora partier långt.

Även förberedelsernas inriktning väcker en del frågor. Det är kompetensen i fråga om ekonomi och utrikespolitik som ska stärkas, enligt Federley: Ett parti får inte statsministerposten om väljarna inte har förtroende för att man kan hålla i pengarna, och föra sig i möblerade rum utomlands.

Detta får man väl ändå hoppas att Centerpartiet redan kan, med tanke på att det har tillbringat åtta år i regering och dessutom haft vice statsministerposten; det är knappast här partiets begränsningar finns.

En betydligt större utmaning är att göra kombinationen av liberalism och värnande av specifika näringar, landsdelar och intressen begriplig. Det har vuxit fram en helt egen logik i partiet där till exempel staten i det ena läget uppfattas som en inkräktare och krångelskapare, i det andra som en arbetsgivare som har svikit sitt ansvar att hålla sysselsättningen uppe ute i landet. Denna utmaning hänger samman med en annan, nämligen att försöken att bredda partiets sociala bas inte hittills har lyckats. Ledamöternas perspektiv och synpunkter är, med undantag för en viss skillnad mellan norr och söder, förbluffande lika. Lugnet som har sänkt sig över partiet är delvis en följd av social homogenitet.

Daniel Braw