Befogad oro över framtidens pensioner

HUR BLIR DET med pensionen? Det är en fråga som inte enbart ställs av de som är pensionärer eller snart ska bli, utan även något många yngre funderar över. Oron blir inte mindre av återkommande rapporter om livbolag som sänker sina pensionsutbetalningar. Senast igår avslöjade Ekot att 200 000 pensionssparare drabbas under året som kommer.

Skatteverket är övertygat om att livbolagen bryter mot gällande inkomstskattelag, vilken säger att pensionsbeloppen ska vara minst oförändrade under de första fem åren av utbetalningarna. Livbolagen motiverar i sin tur sina beslut med att detta enbart gäller det garanterade beloppet och inte återbäringen. Än finns det inga vägledande domar på området och finansdepartementet håller låg profil efter att ha dragit tillbaka ett förslag med syfte att stoppa sänkningarna.

OKLARHETERNA TILL trots får man nog ändå konstatera att bolagen måste ha utrymme till justeringar, eftersom de i slutändan annars riskerar att gå omkull. Och då drabbas pensionsspararna i ännu högre grad. Det stora sveket mot spararna ligger i otydligheten. Det är uppenbart att många är omedvetna om hur deras avtal ser ut. Här måste livbolagen axla ett större ansvar. Tolkningsutrymmet kan dessutom inte få vara hur stort som helst, då måste lagen ses över.

Det sägs ofta från politiskt håll att vi måste jobba mer i takt med att vi lever allt längre. Endast då har vi råd med pensioner i samma storlek som i det gamla pensionssystemet. Det "lilla" problemet är bara att arbetsmarknaden stöter bort äldre personer. De erbjuds snarare för tidig avgång än en successiv nedtrappning av ansvar och arbetstid. Det blir golf istället för mentorskap. Därmed slarvas erfarenheter och kunskaper från ett helt yrkesliv bort.

Inget ont om kaffe och calvados på verandan. Men är det verkligen rimligt att gå på full fart fram till pensionsdagen för att morgonen efter inte göra ett enda knop?

HÄR FÅR JAPAN stå som förebild. Där arbetar man långt upp i åldrarna och får arbetsuppgifter som anpassas till ork och vilja. Där ses äldre personer som en tillgång. Här ses äldre som barlast man helst vill göra sig av med. Det räcker dock inte enbart med att ha ett arbete. Det krävs att förvärvsfrekvensen totalt är hög för att pensionssystemet ska kunna bära sig. Förutom att alla som arbetar i dag betalar en del av sin skatt till dem som inte arbetar riskerar de också att få betala i form av lägre pensioner. I systemet består 90 procent av tillgångarna av de avgifter löntagare och arbetsgivare betalar. Om färre betalar slår utbetalningsbromsen till, och det blir mindre över i plånboken.

Oron över pensionen bör därför kretsa mindre kring svängningar på börsen och livbolagens justeringar och mer kring det faktum att över en miljon människor i arbetsför ålder lever på bidrag istället för att jobba.

Marcus Svensson