Behovet av dyrgripen
I går lämnade Försvarsmakten ett hemligt underlag till regeringen om vilka andra vapensatsningar som måste skjutas upp för att utvecklingen av den nya versionen av Jas Gripen, som kallas E/F eller Superjas, ska kunna bli av.
Enligt generallöjtnant Jan Salestrand krävs en uppgradering av Gripen för att Sverige ska kunna ha ett operativt och relevant stridsflygsystem under 2020-talet och framåt 2030. I ett långsiktigt perspektiv är utvecklingen med andra ord nödvändig för att de svenska stridsflygplanen inte ska konkurreras ut av andra länder. Frågan är bara: Till vilket pris?
Om Sverige ska ha stridsflyg framöver är det i princip en grundförutsättning att uppgradering sker. Ambitionerna är dock i otakt med resurserna. Enligt uppgifter till Ekot i januari skulle en ny serie stridsflygplan kosta omkring 32-33 miljarder kronor och nu beräknas det alltså kosta ännu mer.
Utvecklingen av Gripenplanen är kostsam och dessutom har exportaffärerna varit svåra att begripa för den som inte är insatt, vilket har gjort att planen framstår som prestigepolitik. Därtill handlar hotbilderna i dag inte om någon invasion österifrån, som under Sovjeteran när Gripenprojektet initierades. Ur den synvinkeln kan miljardsatsningar på stridsflyg verka mindre relevant. Allt är emellertid inte vad det till synes verkar vara.
En sak att påminnas om är att Saab har betytt mycket för teknikutvecklingen, även civilt, och har gjort att Sverige har legat i framkant. Det har bidragit till välstånd. Satsningar på stridsflyget måste ses som mer än en försvarsfråga. Satsningarna som spiller över på teknikutvecklingen som sådan är skäl att vidareutveckla det svenska stridsflyget. Det är dock beklämmande att det måste ske på bekostnad av andra områden inom försvaret.
Troligen kommer regeringen lämna besked i höst om Gripensatsningen kommer att bli av eller ej. När statsminister Fredrik Reinfeldt (M) höll presskonferens inför sitt tal i Almedalen i år poängterade han att han inte kände igen sig i de beskrivningar som utgår i besparingar i försvaret. Han var även tydlig med att Försvarsmakten liksom alla andra myndigheter måste hålla sig inom budgetramarna.
Det är rimligt att inte mer pengar skjuts till så fort budgeten ser ut att brista. Försvarets framtida anslag måste bestämmas av den analys som försvarsberedningen gör av det säkerhetspolitiska läget, inte av nya kostnader för Gripen. Politik är prioriteringar, men vad gäller försvaret tycks det dessvärre ständigt handla om nedprioriteringar.