Berätta vad som blir kvar i plånboken
Lagom till valdagen ser ekonomin ut att bromsa in ordentligt. Konjunkturinstitutet meddelade igår att man räknar med att Sverige går in i en lågkonjunktur nästa år. Det är hushållens minskade konsumtion som man ser som den utlösande faktorn. Och hushållen kommer att minska sina inköp på grund av ökade kostnader för el, mat och drivmedel. Även riksbanken lägger på hushållen ökade bördor i form av höjd styrränta.
Denna utveckling har varit på gång under en längre tid men det är först när insikten om läget nått ut brett i samhället som konsumtionen kommer att minska såpass mycket att lågkonjunkturen blir ett faktum. Och den insikten kan sammanfalla med valet i september.
Moderaterna meddelade i våras att deras tre valfrågor är ekonomin, brottsligheten och klimatet. Inom ramen för detta har man samlat oppositionen kring ett enkelt vallöfte: skattebördan skall inte öka. Så sent som i Almedalen kritiserades detta för att sakna ambition. Men i förhållande till den andra möjliga regeringsbildningen får det sägas vara en imponerande tydlighet.
Moderaternas skattepolitiska talesperson Niklas Wykman gick tillsammans med partisekreteraren Gunnar Strömmer igenom hur vänstersidans skattehöjningar kan komma att landa efter valet. Det naturliga är förstås att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet redovisar detta själva. Hittills vägrar de dock att tala om vad som skall prioriteras om deras sida får bilda regering.
Förhandlingarna skall ske först efter valdagen. Kanske för att styrkeförhållandena ännu är ganska osäkra, vad händer om Miljöpartiet inte klarar riksdagsspärren? Vad gör Socialdemokraterna om Vänsterpartiet kräver mer inflytande än förra gången, då Magdalena Andersson skulle släppas fram som statsminister?
Wykman kunde ge en någorlunda bild av vad som ligger på förhandlingsbordet på vänsterkanten. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har i sina senaste budgetar legat femtio och sjuttio miljarder över Socialdemokraternas budget. Båda partierna säger ja till en rad skattehöjningar för att finansiera detta och Socialdemokraterna har inte vågat uttrycka klart och tydligt vad som gäller. Det är ”målsättningar” istället för vallöften.
För en tvåbarnsfamilj med en bil och ett hus värderat till fyra miljoner kronor räknar Moderaterna att kostnaderna kan öka med artontusen kronor per år. Detta baserat på kommande skattehöjningar på femtio miljarder kronor. Det är inte bara Miljöpartiets siffra utan resultatet efter regeringens första mandatperiod från 2014. Men någonstans måste förhandlingarna landa, Socialdemokraterna kan inte bilda regering utan stöd och det stödet kommer att kosta.
Med höjda räntor och stigande priser bör politiken göra vad den kan för att agera förutsägbart gentemot väljare och hushåll. Oppositionens löfte om att inte höja skattetrycket ger i alla fall någon form av stabilitet. Vänstersidan måste se till att kunna säga något om vad som väntar om den vinner valet. Skattehöjningar kan de flesta räkna med, men vilka och hur stora är avgörande att få veta när mer och mer av den egna ekonomin äts upp.
