Annons

Bevare oss för historielösheten

Utförsäljningar skulle äventyra Svenska kyrkans rikstäckning. En kultiverad bildningsborgerlighet står upp för kyrkornas fortsatta sakrala bruk, liksom skolbibliotekens existens.
Ledare • Publicerad måndag 06:01
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Kalmar domkyrka. Ibland folktom, ibland full av liv. Alltid lika nobel.
Kalmar domkyrka. Ibland folktom, ibland full av liv. Alltid lika nobel.Foto: Thomas Hermansson

I Europa har det blivit en vanligare syn – kyrkor som blivit barer, hotell och klubbar. Exempel finns även från våra nordliga breddgrader. Gamla missionshus blir hem, och i Stockholm har en tidigare missionskyrka blivit ett hippt ölbryggeri.

Ett tragiskt tecken på samtidens kulturella förfall. Värdigare är det när avyttrade kyrkolokaler tas över av andra samfund, så att kulturarvet fortsatt används för det högstående syfte för vilket det skapades.

Annons

I Sverige är den avsakraliserande trenden inte lika utbredd, även om det förekommer. Desto vanligare har det varit att gamla prästgårdar säljs ut (Axess 2022/8); den för svensk historia betydelsefulla prästgårdskulturen är i princip utraderad.

Märkligt är det när opinionsbildare, från borgerligt håll dessutom, propagerar för att samfund aktivt ska göra sig av med kyrkor på attraktiva lägen så att de kan göras om till nattklubbar, caféer och saluhallar.

Det är vad tankesmedjan Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch föreslagit, på Kristi himmelsfärd av alla dagar. Han tog den berömda reformationstida S:ta Clara kyrka i Stockholm som exempel, ”en plats i centrala Stockholm som idag är helt tom på folk. Återför livskraft till staden.”

Men gällande tomma kyrkor och livskraft var exemplet illa valt. S.ta Clara är en av Stockholms mest välbesökta kyrkor. Församlingen har ett rikligt gudstjänstliv med böner flera gånger om dagen och gudstjänster flera gånger i veckan. Man bedriver ett imponerande socialt och diakonalt arbete. Och en teolog skulle invända att en kyrka aldrig egentligen är tom; änglaskarorna fyller dem ständigt.

”Religionen är kulturens bultande hjärta.”

Även Rutger Brattström, projektledare inom ideologi på Timbro förespråkar ”nya användningsområden” för svenska kyrkor. Han hänvisar till att Svenska kyrkan tappat 26 procent av sina medlemmar sedan millennieskiftet, men att antalet kyrkor bara minskat med 2,9 procent.

Nu är de siffrorna inte riktigt jämförbara. Och även om man tar med medlemsminskningen i beräkningen så kan man argumentera för att Svenska kyrkan tekniskt sett har för få kyrkor sett till antalet medlemmar.

På landsbygden har en socken dessutom vanligtvis bara en kyrka, som näppeligen kan avyttras – även om situationen i dag är komplex med storpastorat och församlingssammanslagningar. Men även i städerna är kyrkorna utplacerade i olika stadsdelar av en anledning. Utförsäljning av kyrkor skulle äventyra kyrkans rikstäckning.

Förslagen kommer dagar efter att opinionsbildare vid Timbro kritiserat satsningar på skolbibliotek. Att se sådana förslag från delar av borgerligheten – som ju annars brukat vara bildningens och kyrkans vänner – är nedslående.

En del av deras kritiker går dock alldeles för långt. Professorn i kyrkohistoria Joel Halldorf menar att de uttrycker ”fruktansvärd, bottenlös illvilja” och aktivisten samt doktoranden i kyrkohistoria Micael Grenholm beskriver Timbro som högerradikal.

Det ena är en ogenerös tolkning, det andra en oärlig svartmålning. Men visst är det ett okänsligt, historielöst och okultiverat förslag.

Borgerligheten har en stolt historia av förfining, kultivering, och tro på den europeiska civilisationens värde. Begreppen kultur och kultivering härstammar för övrigt från latinets ”cultus”, alltså religiös kult. Religionen är kulturens bultande hjärta. Det tål att påminnas om.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons