Biståndspengar fantiseras fram
Under FN:s toppmöte i Glasgow i början av november vill regeringen kräva att andra länder gör mer för att stoppa global uppvärmning. För att stärka sin diplomatiska position lovar man att Sverige ska göra mer. Bland annat fördubbla biståndspengarna som går till klimatåtgärder.
När den rödgröna regeringen tillträdde 2014 fanns ett löfte om att fyra miljarder kronor under mandatperioden skulle användas till så kallat klimatbistånd. Man har sedan dess stoltserat med att vara den mest givande landet i sammanhanget, räknat per capita. På den inslagna vägen fortsätter regeringen.
Antalet miljarder till globala gröna initiativ har regeringstillträdet växt och i tisdags togs ytterligare ett steg. Fram till 2025 skall det enligt regeringen ske en fördubbling av klimatbiståndet, till femton miljarder kronor. Att det handlar om att vara ett föregångsland på FN-mötet mer än vad som faktiskt kan uppnås är tydligt från regeringens inramning. Bland annat i sin debattartikel i Aftonbladet (12/10).
Det är lätt att vara givmild när man ger bort någon annans pengar. Att Sveriges generositet med biståndet har utnyttjats och varit ineffektivt har varit tydligt. Men istället för att göra en nödvändig uppstramning slår sig regeringen för bröstet och lovar mer.
Bistånd till värdens fattiga och underutvecklade länder är en självklarhet skall sägas. Ökat välstånd och utveckling kommer på sikt alla till gagn. Inte minst katastrofbiståndet och tillfälliga satsningar som vaccinprogrammen är viktiga för att motverka lidande. Men generella medel riskerar dock att hamna fel.
Sveriges bistånd är i en storleksklass för sig. Hanteringen av de stora summorna har genom åren fått upprepad kritik av statens egna utvärderade, inklusive Expertgruppen för biståndsanalys. Senast var det om biståndsarbetet i Afghanistan, där målsättningarna bland annat bedömdes som mer fantasirika än strategiska och att bristande samordning snarare hade bidragit till korruptionen i landet.
”Miljarderna som Sverige ger kan inte tillåtas hamna i orätta händer eller pumpas in i verkningslösa projekt som gör mer skada än nytta.”
Miljarderna som Sverige ger kan inte tillåtas hamna i orätta händer eller pumpas in i verkningslösa projekt som gör mer skada än nytta. Biståndspolitiken har en historia av alldeles för många missar och fiaskon. Korrupta lokala ledare som bygger palats med svenska skattepengar är en stöld oavsett om huset är klimatsmart eller inte.
Enligt förslaget skall pengar inte tas från det bistånd som idag ges utan det ska ske som nya satsningar. Men målet om en att biståndet inte ska frångå en procent av BNI ligger fast. Att en biståndspost kan fördubblas utan att missa riktmärket är talande för hur snabbt den totala mängden kronor och ören växer i sammanhanget.
Biståndsposten växer i takt med Sveriges ekonomi. Det är få andra statliga antagande som kan vara så pass trygg i att ständigt få mer pengar. Istället för att lova mångmiljardsatsningar för diffusa syften hade det varit välkommet med mer konkreta mål. Att hålla fast vid enprocentsmålet är inte hållbart.
