Bondeförbundets sista suck

För den som har hållit öronen riktade mot det politiska livet under de senaste tio åren kan knappast begreppet ”Stureplanscentern” ha gått ljudlöst förbi. Någonstans runt Annie Lööfs tillträde som partiledare vreds Centerns politik kraftigt mot det nyliberala hållet, och det där med Stureplan (centralt i Stockholm) underströk att det handlade om att partiets nya kader i toppen hade ett urbant perspektiv på samhället.

Inför valet 2006 var Fredrik Reinfeldt öppet orolig för denna kursändring. ”Botten kan gå ur” Centerpartiet var hans omdöme. Men man måste ge Lööf att hennes projekt visade sig rätt tåligt. Det är inte förrän nu som partiet dalat i opinionen på ett sätt som närmar sig larmnivåer. På landsbygden har man numera inte mer än 7,4 procent i stöd.

På en av Centerns valfilmer sitter Annie Lööf i en traktor och förklarar hur viktigt Centern är för landsbygden och att man minsann har varit det i hundra år. Det är svårt att vifta bort tanken att den filmen kanske hade slopats om det inte varit för det kristdemokratiska initiativet.

Rent krasst är läget att 7,4 procent idag är någon procentenhet större än Centerns totala stöd. Man har alltså fortfarande lite mer sympatisörer på landsbygden än i städerna. Minst en procentenhet ”vanliga” landsbygdsbor mer än förmodat urbana liberaler i totalt stöd. Men det är just den procentenheten Kristdemokraterna siktar in sig på. En procentenhet gör skillnad för så pass relativt små partier. Det kan definitivt göra skillnad när mandaten skall fördelas mellan blocken efter ett jämnt val.

Kristdemokraterna antar väl att det handlar om personer som tillhör Centerns traditionella kärnväljare. Sådana som identifierar sig med Centern såsom det landsbygdsparti det var innan det liberaliserades och har vaneröstat sedan dess. Men Centern har varit med att skapa en rekorddyra drivmedelspriser, rekordstor invandring och mycket annat som aldrig hade fallit Thorbjörn Fälldin in. Kristdemokraterna har å sin sida metodiskt profilerat sig som ett parti för folk utanför städerna under flera års tid.

Inget parti kan ta väljare för givna. Socialdemokraterna tog arbetarrösterna för givna, tills Sverigedemokraterna kom. Nu, när Moderaterna har förklarat att Centern inte är önskvärda i en borgerlig regering, och Kristdemokraterna satt sig för att kapa deras kärnväljare, kanske denna reflektion också drabbar Centerns ledning. Men en månad före valet är sådana insikter allt i senaste laget.