Bottennapp i Bolmen
Föreningarnas arbete i Sveriges tionde största sjö, Bolmen, är ett annat tämligen okänt exempel. I Åsnen har två miljoner kronor investerats i arten. Någon lag som ålägger fiskevårdsområdena att rädda ålen finns inte - det är ett eget lokalt ägar- och miljöansvar som utövas. Förvaltarskap skulle någon säga. I Bolmen finns ett visst yrkesfiske efter bland annat gös och ål. I en sjö som Salen handlar det lokala engagemanget om att rädda en art. I miljödebatten uppmärksammas detta frivilliga fiskevårdsarbete alldeles för sällan. Kanske för att ägande och miljöansvar betraktats som varandras motsatser så många gånger. Och säkert går det att leta fram vattenvårdsområden som inte tar föredömlig hänsyn till öringen, gösens eller ålens existens i åar och sjöar. Men det får inte skymma det långsiktiga arbete som utförs i det tysta av människor som lever nära jaktmarker och fiskevatten. Ty målet biologisk mångfald främjar vanligen fisket och jakten. Utan det lokala engagemanget hade sjöarna varit en art fattigare.
Nu hotas dock ålen i Kronoberg. Bilden av den utrotningshotade fisken är stark. Världsnaturfonden WWF uppmanade julbordbesökare att avstå från delikatessen på julbordet. Men hotet mot ålen i en sjö som en länsöverskridande sjö som Bolmen är inte julborden, fritidsmetarna eller yrkesfiskarna - utan just nu det planerade fiskeförbudet. Länsstyrelse, kommuner och fiskevårdsområden är eniga i sin kritik mot det planerade stoppet av ålfiske som ska träda i kraft redan vid nyår. Ett förbud mot fiske i inlandet påverkar inte alls beståndet i Kattegatt. Vandringen längs Lagan, Helgeån eller Mörrumsån stoppas effektivt av kraftverkens turbiner. Därför har den lokala utplanteringen varit så betydelsefull.
Men om fisket stoppas lär intresset av att plantera ut ny ål vara lika med noll. Ingen satsar pengar på en fisk om den inte får fiskas. Inte heller kommer man åt problemet med de kraftanläggningar som hotar ålen. Planteras ingen ny ål ut i sjöarna har kraftverksägarna ingen anledning att vidta åtgärder för att underlätta för fiskens vandring. Och domstolarna kan i eventuella miljömål inte hänvisa till ålens behov om det inte finns någon ål i till exempel Bolmen.
Hur kan det bli så fel? Något svar finns inte - annat än att de jämförelsevis små bestånden av ål i inlandets inte beaktas hos Fiskeriverket, som för övrigt är på gång att läggas ned. Men det är signifikant att lokalt miljöengagemang inte noteras. Miljoner kommer bokstavligen att ha slängts i sjön om förbudet träder i kraft.
Utfiskning brukar förövrigt förklaras med begreppet - allmänningens dilemma". Det ingen äger vårdas inte. Även om alla vet att för stora fångstkvoter eliminerar arten gäller det att ta för sig av fisken, innan någon annan gör det.
Bolmen och Salen motsäger delvis teorin. Lokala markägare sörjer för artens fortlevnad. Den kollektiva kraften, den statliga myndigheten med huvudansvar, agerar istället på ett sådant sätt att ålens framtid i länet hotas.
