Brottslighet som fyller gängens fickor
Man räknar med att mellan åtta till tjugo miljarder kronor betalas ut på felaktiga grunder från välfärden varje år. Dessa utbetalningar är en av de absolut viktigaste inkomstkällorna för de kriminella nätverken. Välfärdsbrottslighet är en allt för lukrativ bransch, sett ur kriminellas perspektiv. Upptäcktsrisk och straff är lägre jämfört med annan typ av brottslighet som göder kriminellas kassor. Det är alltför utbrett, och mörkertalen lär vara stora.
Den kriminella ekonomin uppskattas ha ökat både med hänsyn till omfattningen av brottsligheten, men även med hänsyn till värdet av brottsvinsterna. I rapporten “Den svenska brottsparadoxen” från tankesmedjan Fores, lyfter forskaren Amir Rostami att det troligtvis är så att bedrägerier och välfärdsbrottslighet blir en grund för brottsligheten. De ger gängen utökade ekonomiska tillgångar och möjliggör att de får pengar att investera i annan form av brottslighet.
Brottsvinsterna från välfärdsbrottslighet kan exempelvis gå till att finansiera narkotikabrottsligheten. Detta spär också på gängkonflikterna som sker inom ramarna för narkotikahandeln, och som i flertal fall är ett motiv bakom skjutningar. Att stoppa de kriminella nätverkens inkomstkällor kommer bli avgörande för att lyckas få bukt med den allt mer infekterade kriminaliteten. Pengar är ju en extremt stark drivkraft i den organiserade kriminaliteten.
Svenska skattebetalare borde kunna lita på att deras hårt intjänade skattekronor inte hamnar i händerna på fel personer. Pengar som ska gå till den gemensamma välfärden ska inte bli ett bränsle i verksamheten hos kriminella som försämrar tryggheten i samhället. Välfärden ska finnas där för de som behöver den, inte för att bli en oavsiktlig kassako åt kriminella.
”Pengar som ska gå till den gemensamma välfärden ska inte bli ett bränsle i verksamheten hos kriminella som försämrar tryggheten i samhället”
Det är inledningsvis viktigt att förbättra och effektivisera arbetet mot att upptäcka välfärdsbrottslighet. Staten måste agera i rätt tid, då det är svårt och tidskrävande att få tillbaka felaktigt utbetalda betalningar. Det gör att staten behöver lägga ännu fler skattekronor och resurser på att få tillbaka pengar som aldrig borde hamnat i fel händer till att börja med. Utöver detta behöver det straffa sig mer att ägna sig åt organiserad välfärdsbrottslighet.
Ju mer pengar de kriminella nätverken lyckas komma över, desto lättare blir det för dessa att samla på sig makt och inflytande. Det utgör ett stort samhällshot som inte kan underskattas. Samhället blir mindre tryggt, välfärden urholkas och gängen får möjlighet att fortsätta bre ut sig. Det är en utveckling som genast måste vändas, och därför måste frågan om välfärdsbrottslighet som inkomstkälla för gängen få större utrymme.
