Busstur för maktskifte
Det kan konstateras att det var ett riskabelt tilltag av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna att ge sig ut på vad som vissa beskriver som partiernas första gemensamma valturné; en busstur där partiernas företrädare i näringsutskottet besöker svenska kärnkraftverk, och har ett gemensamt möte i Falun på temat ”ny energi för Sverige.”
Inom Liberalerna har det åter gett upphov till ett uppslitande bråk, med krav från flera företrädare att Liberalerna skulle dra sig ur. För Liberalerna något av en kris; det brukar annars vara vanligt att intern kritik hålls intern under en valrörelse.
Och vad som är omskakande för ett parti kan om inte rucka på den konstellation som formerats för att få till ett borgerligt maktskifte åtminstone skaka om väljarnas tilltro till att en sådan konstellation verkligen kan hålla samman.
Med det i åtanke kan det diskuteras hur genomtänkt eller klokt detta utspel var. Det är ingen nyhet att det inom Liberalerna finns en tvehågsenhet kring det nuvarande regeringsunderlagssamarbetet, eller för den delen att det även inom Moderaterna och Kristdemokraterna finns en skepsis mot det radikalpopulistiska Sverigedemokraterna som parti.
”Partierna har ett behov att inför väljarna demonstrera att man faktiskt kan komma överens i viktiga frågor, i kontrast till de rödgrönas splittring.”
Att Sverigedemokraterna något raljant reagerade på upprördheten med en social medier-kampanj som verkligen underströk bussturens karaktär av gemensam valkampanj – kontra Liberalernas invändning att det snarare är ett studiebesök – gjorde knappast saken bättre, och förstärker intrycket av partiet som oseriöst.
Men det ska samtidigt sägas att denna bussturné inte är det första utspel som görs av den moderatledda oppositionen tillsammans. Man har tidigare lagt gemensamma förslag i riksdagen, skrivit gemensamma debattartiklar, och tre av partierna lade förra året fram en gemensam budget.
Partierna har ett behov att inför väljarna demonstrera att man faktiskt kan komma överens i viktiga frågor, i kontrast till de rödgrönas splittring. Hela samarbetet kring ett gemensamt regeringsunderlag vilar på att man har en samsyn kring flera av de centrala samhällsutmaningar som Sverige står inför och hur dessa problem ska lösas. Bland annat energikrisen och nödvändigheten av kärnkraft, vilket den omtalade bussturnén handlar om.
Om inte annat visar denna turbulens vikten av att Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna inte bara visar att man kan komma överens med Sverigedemokraterna, utan att de borgerliga partierna vågar låta särart lysa igenom i valrörelsen. Sverigedemokraterna är inte en del av den borgerliga familjen, och de fyra partierna behöver inte låta likadant. Även om man delar problemanalys med Sverigedemokraterna har man inte en idégemenskap på det sätt som borgerligheten har. Att partierna gör gemensamma utspel eller kommer överens om sakpolitiska frågor betyder inte att de, som Alliansen uttryckte det på sin tid, ”trivs tillsammans.”
