Corona och människohandel

I pandemins vakuum har den globala brottsligheten tagit steg framåt och nyttjar också de möjligheter som uppstår när många jobbar hemifrån, utanför arbetsplatsernas säkerhetssystem. Den vägen kan kriminella nå sina offer.

Internationella arbetsorganisationen ILO beräknar att över 40 miljoner människor lever i någon form av slaveri, varav 71 procent är kvinnor.

Också privata initiativ tas för att identifiera och spåra de över 150 miljarder US-dollar som flödar genom banksystemen och som kommer från människohandeln. Anti-Human Trafficking Intelligence Initiative (ATII) inledde till exempel i våras ett samarbete med fyra växlingsföretag för kryptovalutor som ett led i spårningsarbetet.

Vilken form kan människohandel ha? För sju år sedan gick rykten om slavar ombord på fiskefartyg i Sydostasien. Journalister på nyhetsbyrån AP (Associated Press) började gräva i ryktena och det tog ett år innan de förstod att det handlade om thailändska trålare. Under ytterligare ett par år arbetade journalisterna, nu totalt fyra kvinnor, med att kartlägga sanningen bakom ryktena.

Besättningen på de thailändska trålarna var unga män från främst Kambodja, Laos och Myanmar. Med löfte om hög lön och tidsbegränsad anställning hade de snabbt tagits till Thailand och där försetts med falska ID-papper i thailändska namn.

För att kunna mätta världsmarknadens behov av fisk och skaldjur låg fiskefartygen långt ute till havs i veckor och månader och blev i praktiken flytande fängelser. Arbetspass på 20 till 22 timmar var vanliga och lönen, i den mån den delades ut, cirka 10 US-dollar i månaden. De som bad att få åka till hemlandet misshandlades, ofta grovt, och fick tillbringa tiden i land i gallerburar i väntan på nästa sjöresa.

Till sist lyckades journalisterna komma i kontakt med ett antal sjömän inlåsta i gallerburar för att dokumentera deras berättelser.

Genom att analysera satellitbilder av fiskefartygen, följa landtransporter och diskret dokumentera hanteringen av fisk och skaldjur kunde journalisterna visa att det slavbesättningarna drog upp ur havet till sist hamnade hos välkända amerikanska matkedjor. Ibland på hyllan för kattmat.

När journalisterna slutligen publicerade sitt arbete kunde 2 000 slavarbetare fritas och återföras till sina hemländer.

Slavhandel inom Sverige förbjöds 1335. Vi kunde dock behålla våra utländska slavar fram till oktober 1847 då de sista 595 slavarna köptes fria. Det går ju lite sakta i Sverige ibland och vi agerade 14 år efter det Storbritannien avskaffat slaveriet.

I dag måste frågan ställas om vilken förmåga svenska och nordiska banker har när det gäller att ta till sig FinCENs råd om rödflaggning av misstänkta penningtransaktioner kopplade till människohandel? Ty såväl människosmuggling som penningtvätt är vilket är lätt att glömma globala problem - ja lika globala som Coronaviruset.

Gunnar Hammarsten