Dagen gryr för kulturarvet

Traditioner är socialt arv förbundet med känslor av samhörighet och kontinuitet. Därför kan det ibland vara svårt att försvara traditioner utifrån strikta principer. Därmed inte sagt att man ska negligera enskilda föräldrar med invändningar mot skolavslutningar i ett kyrkorum, inte heller religionsfobiker som jagar rektorer med hot om anmälningar. Men som i de flesta sammanhang är det inte enskildas avvikande uppfattning som avgör hur verksamheter utformas. En skolledare måste också vara lyhörd inför vad den ofta tysta majoriteten anser.

Detsamma gäller våra lagstiftare. Alliansregeringen öppnar nu för att förändra skollagen och tillåta enstaka religiösa inslag i utbildningen. Det skulle möjliggöra psalmsång och ett julevangelium under en skolavslutning. Det faller sig naturligt inom ramen för skolans uppdrag att överföra och utveckla samhällets kulturarv. Lösningen för den som har problem med att följa en skolas tradition att hålla avslutning i kyrkan är enkel; det ska inte finnas några krav på närvaro. Den som känner sig kränkt av Stilla natt eller en förklaring till varför vi firar jul kan stanna hemma. Med skolvalet finns också en möjlighet att välja en skola som ligger i linje med var och ens religiösa och filosofiska livsåskådning.

Att traditioner ibland är svåra att förklara och försvara betyder inte att de är meningslösa eller skadliga. Besöket i kyrkorummet kan betraktas som ett bildande inslag i undervisningen. Inte minst kan det anses viktigt för minoritetsgrupper. Kunskap är ju inte bara att läsa, utan också att uppleva. Om trösklarna till majoritetssamhället upplevs höga finns här en ypperlig chans att bättre förstå kyrkans och kristendomens nutida och historiska funktion i det svenska samhället. Det går överhuvudtaget inte att upprätthålla vattentäta skott mellan det religiösa och det sekulära. Den kristna symboliken finns i konsten, i litteraturen, i musiken och för övrigt i de namn som svenska skolbarn bär. Kristna värderingar präglar också skolans värdegrund.

Den svenska skolan blir inte konfessionell med ett tydligare ramverk där vissa religiösa inslag tillåts förekomma. Kritiken mot förändringen bär dock vissa konfessionella drag. Att tro att elever leds in i en religiös föreställningsvärld genom en högläsning av julevangeliet tyder på en viss andlig överkänslighet.