De fattigas riddare

Idén om att staten ska äga och styra nyckelindustrier är i princip död i västvärlden. Kanske är det därför rödmärkta opinionsbildare får något drömskt i blicken när de talar om utvecklingen i Sydamerika. Det sägs att det pågår något där, att en "godhetens axelmakt" är på väg att bildas. Chile, Bolivia och Venezuela har fått stå som exempel när den nya vänstertrenden ska beskrivas.

Den finns anledning att nyansera den bilden. Chiles nya president Michelle Bachelet var till exempel inte enbart socialisternas kandidat, utan även socialdemokraternas och kristdemokraternas. Concertación de Partidos por la Democracia kallar sig denna centervänster-koalition som sedan 1990 enats om gemensamma presidentkandidater. Kristdemokraterna hade två presidenter under förra årtiondet, Patricio Aylwin och Eduardo Frei. Sedan tog socialdemokraten Ricardo Lagos över och nu socialisten Bachelet. Ingen vänsterrevolution direkt, utan snarare ett bevis på politisk stabilitet.

När Venezuelas president Hugo Chávez kom till makten 1998 kallade han sig inte ens för socialist. Han gick till val på att rensa upp i det korrupta politiska systemet och fångade upp det folkliga missnöjet. Under åren har han rensat ut meningsmotståndare från statsapparaten, inom försvaret och oljeindustrin. Trots valbojkott från oppositionen och misstankar om fusk har dock Chávez ett starkt folkligt stöd. Man kan kalla denna utveckling för en vänsterseger om man vill. Men det är knappast ett demokratiskt språng.

För att förstå utvecklingen i Venezuela kan man ta sin utgångspunkt i en bok Chávez själv rekommenderar sina medborgare att läsa. Nämligen Miguel De Cervantes klassiker Don Quijote, som han lät trycka upp en miljon gratisexemplar för att folket borde tillgodogöra sig riddaren från La Manchas kämparanda. Kanske är det snarare den lille trinde väpnaren de ska identifiera sig med. Sancho Panza - som är så fascinerad av sin herres vältalighet och fantasi och som fäster större vikt vid mat för dagen och löften om en bättre framtid än vetskapen om sin herres galenskap. Då spelar det också mindre roll om det är väderkvarnar eller drakar de slåss mot, eller att Don Quijote har ett barberarbäcken på huvudet och inte Mambrinos hjälm.

Chávez har genomfört sociala reformer och gett folket fri utbildning och sjukvård. Men han har lånat på framtiden genom att sätta landet i skuld. Varje försök att minska de offentliga utgifterna riskerar nu att underminera hans makt. För tillfället räddas han av det höga råoljepriset på världsmarknaden. Men vad händer sedan? Hur länge kommer folket härda ut när notan kommer för den "anti-neoliberala" och "anti-imperialistiska" kamp han driver tillsammans med Kubas Fidel Castro och Bolivias Evo Morales?

Den så kallade vänstertrenden vi läser om handlar mer om en fattig befolknings förhoppningar än om ett politiskt uppvaknande för vänsterns idéer.

Marcus Svensson

marcus.svensson@smp.se

0470-77 06 03