Decimaler avgör valet
Statistiska Centralbyrån åtnjuter fortfarande ett stor förtroende för sina partisympatiundersökningar. Resultatet som kom igår bekräftar de trender som mer snabbfotade opinionsundersökningsföretag redan visat. Miljöpartiet och Liberalerna är under riksdagsspärren och Magdalena Andersson är populär. Denna mätning får dessutom med de första reaktionerna på beslutet att ansöka om medlemskap i Nato. Det verkar ha fallit väl ut bland väljarna, de som behövde övertygas var istället partikamrater.
Maj-mätningen är också intressant eftersom den varit med så länge och går att jämföra med tidigare valresultat. Det har Valforskningsprogrammet vid Göteborgs Universitet gjort och upptäckt att den genomsnittliga avvikelsen mellan maj-mätningen och resultatet är en och en halv procentenhet. Det kan i år få stor betydelse. Både Miljöpartiet och Liberalerna är tillräckligt nära spärren för att klara sig om de underskattats med denna faktor. Kristdemokraterna skulle kunna åka ut om kvoten även gäller dem.
Men ett annat mönster som Göteborgarna noterat är att små partier underskattats och stora överskattats de senaste valen. Socialdemokraterna och Moderaterna har haft ganska stor skillnad mellan maj och valdagen då de presterat märkbart sämre. Kristdemokraterna tillhör de som underskattas mest innan valrörelsen (i väljarnas ögon) satt igång.
Men i år är partiledaren Ebba Busch en etablerad politiker, den nya rösten är istället Liberalernas Johan Persson. Efter många år i riksdagen klev han in för att rädda partiet kvar där efter Nyamko Sabunis oväntade avgång. Han har hittills lanserats som en svensk Tim Kaine, en bestämd fadersfigur som trots allt vinner ungas röster. Om bara riksdagsgruppen i detta splittrade parti låter sig styras kan det bli en värdefull nytändning för ett högerliberalt parti.
Moderaterna lanserade i veckan ett politiskt program för att ge kärnkraften en framtid i Sverige. Argumenten var tydliga och enkla: klimatet kräver ren el och teknisk utveckling, det garanteras med kärnkraft. Kanske kan elförsörjning, en mycket ovanlig valfråga, bli det som ger nerv åt valrörelsen. Socialdemokraterna avväpnade Nato-debatten –en annan randfråga som på kort tid tog sig in i politikens brännpunkt– men har inga som helst förutsättningar att göra samma sak med kärnkraften om partiet inte får egen majoritet.
För på området som flest sätter främst, otrygghet och kriminalitet, är det jämnt. Båda blocken tävlar om att ta fram reformer så fort som möjligt. Regeringen har varit den som fått förverkliga det mesta, men mycket har tagits fram av oppositionen. Kanske blir det frustrationen över att morden fortfarande ökar som fäller avgörandet, en justitieminister kan inte få hur många chanser som helst.
Socialdemokraterna kommer att försöka få valet att handla om välfärdens former, om företag som utför välfärdstjänster med för goda marginaler. Det är en fråga som kräver eget arbete för att komma på dagordningen, det återstår att se om partiet har de ekonomiska musklerna för att lyckas.
En sak är dock säker, det kommer att vara småpartiernas valrörelse.
