Den motvillige vänsterväljaren

Den rödgröna väljaren är en motvillig väljare. Bara 42 procent av socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets väljare gillar det rödgröna samarbetet.

Det visar en Sifo-mätning som Göteborgs-Posten låtit beställa.

Bland alliansens väljare är det andra tongångar. 60 procent är positiva till samarbetet mellan de borgerliga partierna.

Till saken hör förstås att alliansen visat att den är regeringsduglig. Konflikterna i det rödgröna samarbetet är stora och politiken därför till stor del okänd. Känt är emellertid att partierna tvingats tona ned sina egna profiler, för att få respektive samarbete att fungera. Särskilt smärtsamt har det varit för socialdemokraterna, som kan göra sitt sämsta val sedan våren 1914, då partiet fick lite drygt 30 procent av väljarstödet.

Få väljare till vänster vill alltså ha det rödgröna samarbete som inletts, och ännu färre vill ha Mona Sahlin som statsminister. Förtroendet för s-ledaren är extremt lågt. En annan färsk Sifo-mätning visar att enbart 18 procent vill se henne leda landet, medan 63 procent föredrar moderatledaren Fredrik Reinfeldt.

Det var efter att Sahlin tvingades backa från sitt beslut att hålla vänsterpartiet utanför ett rödgrönt samarbete som hennes förtroendesiffror började dala. Förhållandet mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet har alltid varit ansträngt. Även om den semantiska diskussionen om kommunism tycks avklarad så är vänsterpartiets program alltjämt marxistiskt inspirerat.

Det var inte bara lojaliteten med forna Sovjetunionen som hindrade vänsterpartiet att kritisera socialistiska stater under 1970-talet. Politik utgår från idéer, och på det området har vänsterpartiet inte förändrats i särskilt hög utsträckning. Ett tecken på det är sommarens avslöjande om vänsterpartiets stöd till ett icke-reformerat marxistleninistiskt parti i Colombia och revolutionära grupper i Filippinerna. Partiet har också samarbete med den totalitära kommunistiska regimen i Vietnam.

Ett faktum som påverkar trovärdigheten för vänstersamarbetet som helhet är att det även inom det rödgröna samarbetet står klart att en vänsterpartist aldrig kommer att vara aktuell för en utrikesministerpost.

Även om det ser jämt ut i opinionsmätningarna mellan vänster och höger finns en faktor som inte synliggörs; att missnöjet med det rödgröna samarbetet kan leda till ett lägre valdeltagande. För de rödgröna består utmaningen inte bara i att vinna väljare i mitten, utan också i att mobilisera sina egna besvikna kärnväljare. De rödgröna slåss därför på två fronter, medan de borgerliga kan koncentrera sig på en.