Den nya kosmetiska demokratin är här
Socialdemokraterna och folkpartiet har ambitionen att hälften av alla på valsedlarna ska vara under 40 år. Inget parti når dock upp till en sådan målsättning, rapporterade Ekot under gårdagen. Socialdemokraterna ligger bäst till med 37 procent av kandidaterna under 40 år. Kristdemokraterna ligger sämst till då enbart två av dagens 33 riksdagsplatser med oförändrat valresultat tillfaller personer under det magiska åldersstrecket. Det är inte en god representativitet för väljarkåren, medger partisekreteraren Urban Svensson (kd).
Vad är det då som är så speciellt med personer under 40 år? Frågan är större än så och speglar en trend, inte bara inom politiken utan i samhället i stort. Den utgår från tanken att alla former av sammanslutningar är fullt ut legitima först när de återspeglar befolkningsunderlaget. Varför skulle annars näringslivet leva under hot om kvotering i bolagsstyrelser, om de inte – som det heter – skärper till sig.
”Nu har vi tjafsat om det här så länge, så därför har vi också beställt en utredning som ska titta på möjlig kvotering i styrelser”, meddelade jämställdhetsminister Jens Orback (s) på onsdagen. Frihet, jämlikhet och broderskap hette det visst i arbetarrörelsens begynnelse. Men nu är det alltså bara jämlikhet på agendan, som om denna begreppskombination inte längre bar på en inneboende balans. Frågan är om det finns något mer bespottat i dag än helsvenska heterosexuella och lagom sekulariserade kristna män i övre medelåldern som umgås i grupp? För ett partidistrikt är det närmast en dödssynd att inte varva vallistorna med kvinnor och män, liksom en lagom andel kandidater med utländsk bakgrund. Och nu är alltså åldern en tung faktor i valet av kandidater.
I den nya demokrati som byggs i Sverige är åsiktsrepresentationen på väg att bytas ut mot ett representativt styre i meningen att varje politisk församling ska återspegla befolkningsunderlaget. Det innebär att kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning, religiös tillhörighet tränger sig före i kön framför kompetens, omdöme och värderingsmässiga utgångspunkter.
Ungefär så här kan det gå till. 55-årige fritidspolitikern Åke har ägnat sitt liv åt juridiken och under många år byggt upp ett förtroende i sitt partidistrikt och i sin hemort. Han har länge drömt om att få en chans att vara med och påverka på nationell nivå. Men valberedningen, som slaviskt följer partistyrelsen nya riktlinjer, kommer fram till att listan ska toppas av Anna, 20 år, för att hon har rätt åldersprofil. På lokaltidningen är redaktionen lyrisk. Det blir en stor dragarbild på förstasidan, eftersom journalistiken numera också omfattar ett genus- och mångfaldsperspektiv. Anna får prata om att ”politik verkar vara så himla spännande” och att ”det är dags för gubbarna att flytta på sig”. De kritiska frågorna uteblir av hänsyn till hennes begränsade kunskap och erfarenheter. Reportern lyckas ändå få fram svaret att det behövs byggas fler ungdomsbostäder på orten, men läsaren får aldrig reda på varför och hur stort behovet är. Åke är förbrukad som politiker, trots att han står på sin intellektuella topp i livet och för första gången verkligen vet vad som måste förändras i samhället. Men hans erfarenhet, kompetens och brinnande engagemang tillmäts inget som helst värde. Han är ”en gubbe” som måste flytta på sig innan han ens fått chansen att påverka.
Nu kan det förstås vara precis tvärtom. Anna kan visa sig vara kompetent, ha gott omdöme och tillföra många nya goda idéer inom politiken. Åke kan mycket väl ha siktat på riksdagen utan högre ambition än att trycka på rätt knapp i plenisalen. Det är inte det frågan handlar om. God representativitet för väljarkåren i de politiska församlingarna har visserligen ett värde i sig – i och med att människor i olika åldrar och med olika bakgrund bidrar till att fler perspektiv lyfts fram. Men demokratin görs en otjänst om vi inte sätter åsikterna, kompetensen, omdömet och erfarenheten i främsta rummet. Jakten på kandidater med rätt kosmetisk profil har därför ett löjets skimmer över sig. Åtminstone om man ser riksdagen som en viktig demokratisk institution.
