Den reducerade reformen
Det som skulle bli en draghjälp för medborgarna att skänka pengar till välgörenhet verkar i stället bli ett ok av ytterligare pappersarbete. Sedan årsskiftet är skattereduktion för privata penninggåvor för särskilda ändamål till forskningsstiftelser och hjälporganisationer möjligt. Förmodligen är det för tidigt att säga hur utfallet av reformen kommer att bli, då det först är nästa år den syns i deklarationen, men redan nu finns invändningar mot genomslagskraften.
Redan från början dömdes reformen ut som alldeles för snäv. Det högsta gåvobeloppet för vilket skattereduktion medges är 6000 kronor per person och år. Då blir reduktionssumman 1500 kronor. Det minsta beloppet som ska ha skänkts vid ett tillfälle är 200 kronor och under ett år måste summan uppgå till minst 2000 kronor. Med andra ord är det knappt värt det administrativa besväret med ett så litet incitament. Dessutom verkar inte särskilt många känna till att möjligheten till 25 procents skattereduktion för gåvor nu finns.
Sverige var bland de sista länderna i Europa att införa skattelättnad för gåvor till välgörande ändamål. Här saknas dock ett socialt tryck att på eget bevåg skänka bort pengar. Det är ju staten som ska stå för välfärden. När reformen skulle införas varnade vissa för att den skulle hota välfärdssamhället, men i själva verket syftar den till ett stärkt sådant. Det sker i form av en uppmuntran till att låta olika aktörer, privatpersoner och organisationer, ta egna initiativ för ett gemensamt bästa.
Med det goda syftet om ett stärkt civilsamhälle är det synd att reformen inte bara är begränsad gällande reduktionsbelopp utan även för vilka ändamål den gäller. Den medgivna minskningen av skatten gäller gåvor till stiftelser, registrerade trossamfund och ideella organisationer som blivit godkända av Skatteverket. Hittills har 28 organisationer ansökt och blivit godkända. Verksamheten ska vara avsedd för främjande av vetenskaplig forskning eller hjälp till ekonomiskt behövande. Definitionen av ekonomiskt behövande är inte preciserad och resulterar i frågetecken. Oklart är också varför vissa ändamål premieras framför andra. Pengar som skänks till exempelvis Röda Korsets katastroffond ger avdrag, men inte de som går till läxhjälp eller stöd för ensamma äldre. Var inte poängen att medborgarna skulle få ökat inflytande?
En bedömning av effekten av skattereduktionen för gåvor kan som nämnt inte göras riktigt ännu. Med tanke på utformningen och genomslaget hitintills tyder dock det mesta på att det starka slaget för civilsamhället dessvärre har reducerats till ett svagt.
