Den svenska otryggheten
Vi befinner oss därmed över EU-genomsnittet, som är tolv procent. Endast sex andra medlemsländer uppvisar sämre resultat – sämst är Bulgarien med närmare tjugofyra procent och Storbritannien med över tjugo procent. Frankrike, Grekland, Nederländerna och Tyskland ligger alla snäppet högre än Sverige.
I våra nordiska grannländer tar sig situationen drastiskt annorlunda ut. I Danmark uppgår andelen människor som inte känner sig säkra i sina bostadsområden till mindre än åtta procent, i Finland till drygt sex procent och i Norge till knappt fyra procent. I dessa länder har andelen otrygga dessutom minskat medan den tilltagit påtagligt i Sverige, från tio procent 2013.
Eurostats siffror kan kopplas till inhemska data som pekar i samma riktning. Förra året gav Brottsförebyggande rådet, BRÅ, vid handen att tjugo procent av svenskarna upplevde otrygghet där de bor och att en ökning skett under en tioårsperiod. Värst var oron bland äldre och kvinnor. Bland kvinnorna uppgick andelen otrygga till fyrtio procent, och omkring tio procent av dem vågade inte bege sig utanför sina hem efter mörkrets inbrott. Även boendeformen spelade stor roll: tjugofem procent av de som bodde i flerfamiljshus upplevde otrygghet, att kontrastera mot fjorton procent av de som bodde i villor.
Såväl Eurostats som BRÅ:s undersökning bjuder således på dyster läsning. Båda är att betrakta som pendanger till den rådande mediebilden av Sverige, där brottsligheten utgör ett framträdande inslag. Tyvärr speglar allt detta en verklighet som i högre grad än förut präglas av kriminalitet och risk att råka ut för brott. Till exempel är de som bor i flerfamiljshus enligt BRÅ betydligt mer brottsutsatta än dem som bor i villor.
Känslan av osäkerhet är förstås hämmande i det vardagliga livet. Konsekvensen av den blir att man beter sig på ett annat sätt än tidigare, exempelvis genom att åka bil istället för att promenera eller genom att inte göra saker man skulle vilja.
Otryggheten är dock inte enbart förbehållen det egna bostadsområdet. En undersökning Demoskop genomförde under våren vittnar om att många bilister fruktar för sin personliga säkerhet på och invid vägarna. Ungefär hälften av dem stannar inte på rastplatser kvälls- och nattetid. För kvinnornas del är andelen som undviker rastplatser när det är mörkt ännu större, sjuttio procent.
Det är tydligt att det svenska offentliga rummet överlag kännetecknas av alltmer nervositet och rädsla, samtidigt som rättsväsendet är på reträtt och medborgarnas tilltro till detta – och i förlängningen till statsmakten – urholkas.
Den offensiv regeringen sent omsider inlett mot brottsligheten är lovvärd men siffrorna från Eurostat, BRÅ och Demoskop visar att mycket återstår att göra. Den upplevda otryggheten kan bara botas med åtgärder som garanterar och stärker den trygghet som ett välfungerande rättssystem ger.
