Det är alltid någon annan som ska betala
Med en ökad andel skift- och nattjobb förändras såväl beteenden och förväntningar. Nattomsorg blir en modern företeelse. Den som, likt kommunalrådet Bo Frank (M), motsätter sig en sådan reform riskerar därför att bli klassad som omodern.
Under 2012 var det 39,3 procent som någon gång arbetat på obekväm arbetstid. Den vanligaste formen av obekväm arbetstid var helgarbete. Men vad ska man göra med barnen när man arbetar på kvällar och nätter? Det är inte så konstigt att det läggs politiska förslag som för oss närmare en dygnet runt öppen välfärd. Enligt LO väljer var fjärde förälder bort jobb eller går ned i arbetstid på grund av förskolans öppettider. I många kommuner har man därför fattat beslut om att låta barnen vara med och dela vuxenvärldens allt mer sönderslagna dygns- och veckorytm.
Kommunala val saknar ofta tydliga konfliktlinjer. Ur det perspektivet är det bra att nattomsorg diskuteras i Växjö. Det ökar intresset för frågor som rör välfärdens kärna. Men det som kan framstå som en enkel ja- eller nej-fråga är i själva verket något komplicerat, fyllt av känslor och värderingar. Här gömmer sig frågor om familjesituation och privatliv, barnets behov och rätt till närhet och omvårdnad, liksom personlig livsstil och skattemedel.
Funderar man på att utveckla barnomsorgen till en dygnet runt-öppen verksamhet bör man först kartlägga behoven. Att det finns ensamstående föräldrar, eller föräldrar där båda har arbetstider som är svåra att kombinera med familjeliv behöver vi inte tvivla på. Men det är inte i första hand arbetstagarnas behov som behöver redas ut.
Finns det någon arbetsgivare i Växjö som ställer krav på att ensamstående föräldrar måste arbeta natt? Föreligger det en omfattande brist på personal som kan arbeta på obekväm arbetstid, exempelvis inom vården? Det är frågor som måste ställas i rätt ordning och till de rätta mottagarna. Viktigt att komma ihåg är att det ligger i arbetsgivarens intresse att införa nattomsorg. Man tar inget ansvar för kostnaderna och får ett större förhandlingsutrymme och kontroll över sin personal. Pressen att arbeta på obekväma tider minskar i varje fall inte när kommunen erbjuder sängplats för barnen.
Vi vet att nattpersonal gör en hjälteinsats inom en mängd olika yrkesområden. När det brinner förväntar vi oss inte att räddningstjänsten väntar till dagen efter. När ambulansen rycker ut vill vi gärna att den ska komma inom några minuter. När vi har inbrottstjuvar i huset vill vi gärna att polisen svarar i telefon. Men det vanligaste skälet att arbeta natt är att tjäna extra pengar och få mer fritid. Ska då skattebetalarna stå för en kanske dubbelt så hög kostnad för en barnomsorgsplats för att en förälder som vill tjäna mer pengar?
Vi gör många av våra val i livet utifrån de regler och system som finns på plats. Med nattomsorg sker en socialiseringsprocess. Att lämna bort barnen på natten normaliseras. Det betyder att efterfrågan kommer att öka, precis som vi ser på så många andra områden där välfärden expanderar. I dag lämnas barn till förskolan vid ett års ålder, ibland före det att barnet kan gå. Maxtaxan inom förskolan har också tagit bort alla ekonomiska incitament att minska antalet timmar i omsorgen, med följd att allt fler barn tillbringar allt längre dagar på förskolan.
Generösa välfärdssystem ger oss möjlighet att välja. För somliga är det inga reella val, man behöver allt offentligt stöd man kan få för att få tillvaron att gå ihop. Men för de flesta handlar det om val som andra får betala för. Det är den förvärvsarbetande grannen som får bära de högre omsorgskostnaderna, och det är barnet som inte hämtas när kompisarna går hem. Vi vill alla ha en modern välfärd, men vi måste nog inse att den också är normgivande.
