Det dolda stödet

I går presenterades LO:s kampanj dominerad av hårda angrepp på alliansens företrädare. Smutskastning brukar det kallas när någon annan än LO är avsändare.

LO:s massiva stöd till socialdemokraterna har alltid varit ett centralt förhållande i svensk politik. Legitimiteten för de historiskt starka banden mellan fack och socialdemokrater minskar när väljare och partier flyttar sig. 2006 röstade 41 procent av medlemmarna på något annat parti än socialdemokraterna. Årets val kan bli det första när andelen är under 50 procent. Hur ska LO i fortsättningen kunna motivera att man använder alla medlemmarnas pengar till att stödja intresset för en minoritet?

Carl B Hamilton (fp) har presenterat en rapport som visar hur LO stödet fungerar och beräknar dess värde i pengar. Det rent ekonomiska bidraget handlar om 60 miljoner. Därtill kommer 30 miljoner som öronmärks för LO-aktiviteter i direkt stöd av S. Den största potten ligger i de arbetstimmar som fackfunktionärer utför under valrörelsen, vilket borde bokföras som ett direkt politiskt stöd.

Fackförbunden inom LO lär få allt svårare att förklara rimligheten i att göra så stora insatser för ett av riksdagspartierna. Det är dock ett problem som facket måste få behandla internet. Demokratin måste tillåta att olika intressenter stödjer politiska rörelser för att få gehör för sina idéer och erfarenheter.

Problemet i svensk politik är att partistöd är något som får pågå i hemlighet. Det finns ingen lag som ålägger partierna att redovisa omfattningen av, eller från vem man fått, ekonomiskt bidrag. Internationellt sett är Sveriges brist på lagstiftning när det gäller öppenhet om finansiärer till anmärkningsvärd. Partistöd från lobbygrupper är en klassisk grogrund för korruption. Sverige har därför fått kritik från Europarådet för att man inte tagit fram regler för mer öppenhet. Genom sitt ekonomiska stöd får också LO en mycket stark position inom socialdemokratin.

Carl B Hamilton påminner i sin rapport om att bristen på insyn blivit aktualiserats av sverigedemokraternas framgångar. De bedriver en påkostad valrörelse, men ingen utomstående vet vilka aktörer som bistår med pengar.

En statlig utredning föreslog 2004 lagstiftning som ålade partierna större krav på öppenhet. För att leva upp till våra egna krav på genomlysning borde Sverige också diskutera sådana regler. Mindre donationer måste skyddas av valhemligheten. Större summor eller insatser borde offentliggöras.

Mathias Bred