GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Det går att samsas utan lagstiftning

Jodå, det finns något mer att säga om vattenskotrarna.
Publicerad 6 juli 2020
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

I årets omgång av drapor mot styggelsen har nämligen en viktig detalj missats: de är redan förbjudna. Skall man vara noga så är de förbjudna överallt där det inte finns en vattenfarled. I Kronoberg innebär det att det bara är en kortare sträcka till Bolmsö i Bolmen som är aktuell för bullerfantasterna. Det finns fördelar med att inte ha kust!

Foto: MAJA SUSLIN / TT

Men, så var det det där med EU. Regler från Bryssel stipulerar att vi inte får missgynna vattenskotrar på det sätt som vår lagstiftning gör. Därför beivras inga överträdelser av de svenska reglerna. För vissa blir skotrarna säkert ännu mer oemotståndliga av att de framförs olagligt.

Låsningen är ett exempel som understryker subsidiaritetsprincipen: att beslut blir bäst om de fattas så nära de berörda som möjligt. Sverige är en enorm halvö pepprad med sjöar och inbakad i den världsunika allemansrätten. Det är väldigt annorlunda jämfört med Bryssel och Kontinentaleuropa och det är självklart att Sverige skall kunna fatta beslut så att vattenskotrarna kan passas in i vårt sammanhang.

För det är många som skall trivas vid småländska sjöar. En del har sökt upp dem, och köpt sommarstuga, för att finna ro. Andra vill uppleva spänningen och tystnaden i sportfisket. Oh ytterligare några vill känna farten och höra motorljud studsa över vattenytan. Det finns förstås lagstiftning om att fartyg skall visa hänsyn och inte blåsa på i onödan, men det är svårt att jämka en sådan lagstiftning med ett fordon som uppfattas som ett rent nöjespåhitt.

Lösningen är förstås att beslut fattas ännu närmare de som berörs av oljud och otrygghet kring sjöarna. Det borde gå att, utan lagstiftning, få till lokala kulturer av att vattenskotrar bara används en viss veckodag. Då kan de som är bitna av fartkänslan åka runt mellan våra många sjöar och göra sin grej varje dag, hela sommaren om de så vill. Och de bofasta eller andra som besväras kan undvika olägenheten, eller åtminstone finna tröst i att det vid just ”deras” sjö bara förekommer en av veckans sju dagar.

Med sociala medier borde detta gå att arrangera. Vattenskoteråkare är redan ganska bra på att åka runt och prova nya sjöar. Att lösningen inte redan är på plats säger också något om svenskars mentalitet. Det skall vara lagstiftning som avgör, även i frågor som rör hyfs snarare än brottslighet. Det finns ju uppenbara incitament för alla inblandade att få till en spontan lösning, särskilt som lagstiftningen krockat med Brysselmastodonten och knappast kommer lösa frågan. Men istället försöker man stå ut.

Vi behöver också bli bättre på att erkänna konflikten mellan de som slagit ned sina bopålar och de som inte gjort det. I trafiken visas detta på ett pedagogiskt sätt. Är man på genomresa bör man visa hänsyn gentemot de som bor på ort, man kan nämligen inte veta om det finns ett intryck som ansamlats av tidigare besökare. Längs populära MC-sträckor kan det bo människor som mer än en gång behövt göra traumabedömningar i sin egen trädgård. Ta det lugnt därute i sommar och minns att det går att forma världen även utan lagstiftning.

Jacob SidenvallSkicka e-post