Det moderna soldatprålet

Det är ju bättre än inget. Och så småningom kanske de också får övningsskjuta på det gotländska skjutfält där det nu är skottförbud.

Inslag som dessa är alltså vad försvarsvänner förväntas glädja sig åt i Sverige, sådant som egentligen skulle placeras i komedier. Men farsens regissör har större ambitioner än så. I dagarna uppmärksammades den färska instruktionsboken i jämställdhet Handbok Gender som försvaret skall använda.

Gender är alltså de socialt och kulturellt konstruerade föreställningarna om vad det innebär att vara man eller kvinna och som avgör mäns respektive kvinnors position och värde i samhället. Detta tar sig bland annat uttryck i instruktionen att vid en framryckning med uppsåtet att erövra en fiendehamn integrera genderperspektivet i planeringen av operationen.

Det gäller att tänka på de här frågorna vid varje mått och steg. Det är precis lika viktigt som att ta hänsyn till väder och fiendens stridsvärde, meddelar oss den insatschef som ansvarar för genomförandet.

Smaka på orden. Precis lika viktigt. Så talar en officer vars yrkesjag hemsökts av politiska gastsvärmar så länge att hans militära persona deformerats till oigenkännlighet. En ideologisk zombie i uniform.

Med verklig eller tillkämpad stolthet förklaras vidare att svenska förband skall kunna väcka även multilaterala organisationer ur deras slummer och föreslå genderperspektivet även i deras militära planering! Man ligger ju före, eftersom man har ett gendercenter som bedriver utbildningar ur ett operativt perspektiv.

Många kanske skulle säga att det här är en form av trams som bara kan uppstå i ett land med den unika erfarenheten av tvåhundra års fred. Men det skall nog ses i ett annat ljus.

Det verkar modernt men i själva verket är det historien som går igen. Vi befinner oss återigen i sjuttonhundratalets svenska frihetstid, då det politiska intresset för det militära försköts från att handla om dess förmåga till dess utanpåverk. Övning och resurser sattes på undantag och istället blev ståt och parader det viktiga. Soldaternas klädsel skulle vara prålig och tjusig i första hand och ändamålsenlig i andra.

Försvaret var politiserat i den meningen att den maktbekräftande symboliken ägde företräde framför funktionen. Följden blev förstås att Sverige fick storstryk i de två krig som fördes under frihetstiden och att Europa fick tydliga kvitton på att det karolinska Sverige var ett minne blott. Ryssland ansåg sig lugnt kunna fortskrida med planerna på att söndra och stycka Sverige som man gjorde med Polen.

En annan given parallell är förstås att symbolik är billigare än substans. Det där med försvar är ju dyrt. Instruktioner i gender eller hur snusnäsduken skall sitta hittar däremot sitt konto.

Frihetstiden var förstås bra i det att det var just en frihetstid och ingen enväldestid. Men det betyder inte att allt sköttes bra. Vissa saker struntade man i och lät tjäna som politisk dekoration istället. Då som nu. Men priset för vår tids genusparad kan bli högt om vi låter den fortgå.