Detta är inte moderat politik
Vad som gör det än mer skruvat är att det inte ens är fråga om moderat politik. Det finns inget stämmobeslut om att ändra könstillhörighetslagen. Det finns ingenting annat än ett ”informationsmöte” som riksdagsledamöterna kallats till där de fick veta hur de skulle rösta. Sedan dess har partiledningen börjat kallsvettas och därför skickat ut en slags argumentationshandledning till medlemmarna där det påstås att man med detta infriar ett vallöfte, något som ter sig som en ren lögn eftersom valmanifestet inte nämner det.
”Vad som nu när på väg att ske kan visa sig bli Kristerssons motsvarighet till Fredrik Reinfeldts migrationspolitiska uppgörelse.”
I sakfrågan är det faktiskt inte så mycket att orda om. En sextonåring har antingen faktisk eller upplevd könsdysfori och nästan nittio procent växer ifrån det -medan en operation inte går att växa ifrån. Och slopar man den medicinska tillståndsprövningen för att byta juridiskt kön blir varje alternativ prövning symbolisk. Det innebär att en sämre sorts män kommer knappa sig igenom processen och gå raka vägen till kvinnornas omklädningsrum. Vilket uppenbarats i de länder där det gjorts möjligt. Att man med detta fogar in ett element i lagstiftningen enligt vilken verkligheten kan vara subjektiv är förstås destruktivt på ett helt eget plan.
Men det håller nu också på att glida över till en demokratifråga. Motståndet bland väljarkåren är stort och kommer sannolikt bli ännu större när de faktiska konsekvenserna av lagändringen så småningom visar sig. De moderata riksdagsledamöterna är så pass vuxna att de inte vill befatta sig med det här. De har ju heller ingen anledning eftersom det inte är partiets politik. Men partiledningen - eller om ryktet stämmer partiledaren Ulf Kristersson - vill ha förändringen.
Frågan inställer sig vad för slags ”lojalitet” vid knapptryckningen i plenum partiledningen har rätt att kräva när det är fråga om något annat än vad som legitimerar en partipiska. Kristersson har inte velat försvara vare sig beslutet eller processen, och duckat all debatt i offentligheten. Det är rätt så magstarkt, för de moderater som röstar ja till detta kommer få svara för det under resten av sina politiska liv såvida denna deras bana inte ändas redan under riksdagsnomineringarna om två år.
Vad som nu när på väg att ske kan visa sig bli en Kristerssons motsvarighet till Fredrik Reinfeldts migrationspolitiska uppgörelse. Då liksom nu visar en modernistiskt sinnad ledning prov på en grav underskattning av gränslöshetsideologiers negativa potential. Förtroendekapital är mödosamt att bygga upp. Hur lätt det är att spela bort borde alla moderater veta.
