Domstolar löser inte vargfrågan
Vargjakten ger upphov till starka känslor. Många som bor i vargarnas stora revir vill helst att antalet vargar minskar. Riksdagen har tidigare beslutat att nivån skall ligga under tvåhundrasjuttio. Men det beslutet är så gott som upprivet. Det är länsstyrelserna som formellt beslutar om jakten, men nu är det mer regel än undantag att jaktmotståndare överklagar till domstol.
I dagsläget finns det kring fyrahundra vargar i Sverige och med den rådande linjen att minimera avskjutningen och acceptera etableringen av nya revir kommer antalet inte minska.
Årets jakt är den första på länge. Från början sade länsstyrelserna att jakten godkändes för totalt trettiotre vargar i sex av Sveriges tjugotre vargrevir. Efter domstolsprövning togs ett revir samt sex vargar bort från planen efter oklarheter kring ett revir som delades mellan två län.
I Sverige är renskötseln fredad från vargens utbredning. Mellersta och södra Sverige antas dock finna sig i att vargarna etablerar sig och blir fler. Men även djurägare och bönder som har andra djur än renar borde slippa att behöva oroa sig över att möta åsynen av vargens framfart.
”Att svensk rovdjursförvaltning allt oftare blir en domstolsfråga är en oroväckande utveckling.”
I Norge har man specificerat reviren för rovdjuren och försöker motverka deras spridning. Området ligger på gränsen till Sverige och flera revir delas med Värmland. Efter överklaganden från jaktkritiker är nu även deras jakt stoppad under pågående förhandling i Oslo tingsrätt.
Att svensk rovdjursförvaltning allt oftare blir en domstolsfråga är en oroväckande utveckling. Det speglar miljörörelsens ökande tendens att använda juridik och långa rättsprocesser för att blockera beslut tagna av förvaltningen och demokratiskt valda politiker.
Svenska rovdjursföreningen säger till P4 Dalarna att de anser att det finns för få vargar och de försöker dra Sverige till EU-domstolen över frågan. Att svenska domstolar begränsar jakten är tydligen inte nog. De vill stoppa den och se en fortsatt ökning av antalet vargar.
EU-domstolen hade antagligen mer än gärna tolkat in jaktfrågor som en del av sin kompetens. Men det är inte någon som kan hanteras genom den europeiska rätten. Om något skulle det undergräva den demokratiska ordningen som legitimerar något så känsligt som rovdjursjakten.
Vargens växande antal och ökade utbredning kan inte hanteras genom domstol. Frågan förutsätter lokal förankring och en fingertoppskänsla för att väga olika intressen mot varandra.
Motståndarna mot jakten kräver en livskraftig vargstam och hänvisar till principantagande om ekologisk hållbarhet. Detta får dock inte tillåtas stå över rättigheterna för landsbygdens befolkning deras vilja att leva liv i trygghet och bedriva djurhållning. Antalet revir och vargar behöver begränsas. Inte bara med tomma ord utan med realiserade beslut.
