Drogerna blir framtiden
Ett kort inslag i Sveriges Radio Ekot ger bilden av en framtid som glider oss ur händerna. För varje år ökar antalet personer som döms för att hantera narkotika i bulk. Polisen talar uppgivet om en efterfrågan som gör att smugglingen aldrig avtar. Även när stora delar av ett nätverk ställts inför rätta finns ofta tillräckliga fragment och kunskaper kvar för att få fart på verksamheten igen. Och drogerna är det som göder gängkriminaliteten och det grova våldet.
Tyskland ser ut att gå mot en legalisering av cannabis för att försöka bryta kopplingen mellan drogen och kriminalitet. Studerar man hur det gått för amerikanska delstater som agerat föregångare i detta finns dyrköpta lärdomar att få gratis. En av dem är att Tysklands grannländer kommer att påverkas kraftigt om det stora landet med de öppna unionsgränserna beslutar sig för att avkriminalisera. Men i upplysta länder är det färre och färre som ser någon annan utväg.
USA:s krig mot droger avskräcker de flesta. Tiotusentals liv har förstörts av domen ringa narkotikabrott och trots det har droganvändningen i landet aldrig varit större. Tunga opiater har blivit en landsplåga i ett av världens största och rikaste länder.
En som försökte göra något åt saken, och som blev hånad för det var tidigare statsminister Stefan Löfven. Han gjorde något så ovanligt som att moralisera över droganvändning när han uttalade att knarkande ungdomar i rika Stockholmskommuner har ett ansvar för gängkriget. Han hade rätt men använde sanningen som slagträ för att flytta fokus i en viktig fråga.
Det är nämligen vanligare med narkotikaanvändning bland personer med enbart grundskole- eller gymnasieutbildning än bland högutbildade. Stefan Löfven hade när han velat ha kunnat lansera en trovärdig och inspirerande kampanj för att lyfta arbetarklassen ur beteenden som innebär mycket stora risker. Det hade varit i arbetarrörelsens ursprungliga anda och hade i nästa skede kunnat användas för att rikta fingret mot lättsinniga överklassungdomar.
En som hade stöttat Löfven är den brittiska konservativa profilen Peter Hitchens som 2012 skrev boken The war we never fought (striden vi aldrig tog) där han menar att man i Storbritannien gjort för lite för att bekämpa narkotikan. Hans utgångspunkt är att det är moraliskt fel att knarka eftersom droganvändning aldrig påverkar bara en enskild person utan även dennes omgivning. Tillfällig njutning eller flykt från smärta är mindre värd än de skyldigheter vi har gentemot varandra menar han.
I Sverige är ett av problemen just att vi fått svårt att se dessa skyldigheter och relationer. Många tror sig stå på egna ben och är obenägna att fundera på om det kan förhålla sig på något annat vis.
Samtidigt har droger blivit något helt accepterat i vår kultur. I vår kommer Sveriges Television med en ny humorserie om en svenne som blir av med jobbet och måste sälja droger, det blir säkert roligt. Några av landets mest känsliga och ansvarsfulla vuxna kom fram till att detta skall sändas samtidigt som vi går mot nya toppnoteringar i dödsskjutningar.
