Dubbelt värde i Kronobergs slottsruin

Kanske var det trycket både underifrån, från Växjö kommun, och ovanifrån, från Tidöpartierna, som gett resultat. I alla händelser är detta en påtagligt fysisk påminnelse att det spelar roll vad man röstar på. I en helt rödgrön miljö hade minnesmärket långsamt fått vittra sönder.

Nu är det ett ”förmodligen” här, eftersom Statens fastighetsverk understryker att man inte har tagit beslut i frågan. Men det sätt man yttrar sig på (se gårdagens Smålandsposten) går svårligen att tolka på annat sätt än att medel kommer att skjutas till.

Hur som helst är slottet en påminnelse om att det finns ytligare och djupare anledningar att vårda en sådan miljö. Den ytligare anledningen är den politiker ofta är mest intresserade av: möjligheterna att skapa en turistattraktion som drar in pengar. Det är alls inget felaktigt skäl att skjuta till resurser. Det finns länder där stora delar av befolkningen skulle leva i armod om det inte vore för turistintäkter. Men för ett kulturarv av det här slaget kan det inte vara huvudanledningen.

Det djupare skälet är minnesskäl. Det finns faktiskt ett begrepp som heter minneskultur, som drar en gräns mot ren brukskultur. Kronobergs slott är minneskultur för att det står som symbol för centraliteter i svensk historia. Det är både en symbol för centralmakten i det att det var ett av de starkaste värnen mot dansken. Men det är samtidigt också en symbol för lokalmakt efter dess roll som säte för Nils Dacke under hans uppror.

Även om det hypotetiskt fanns andra anledningar än säkerheten som gjorde att folk inte kunde gå in i ruinen, skulle det ändå finnas anledning att hålla den i skick.

Historiska symboler kan vara av olika slag. Det kan vara tingestar så små att de kan hållas i handen, men det kan också vara hela slott och till och med platser, kulturmiljöer. Kronobergs slottsruin är allt. Det är ett lokalt minnesmärke som på en och samma gång är en nationell symbol som det är ett alldeles utmärkt turistmål. Vi tackar Statens fastighetsverk på förhand.