Dyrare bensin på politisk väg
Det finns många exempel på hur Sveriges höga ambitioner får oss att gå i otakt med andra. Särskilt när EU fått större inflytande över lagstiftning och regleringar. Tjugosju länder skall enas kring vad som skall göras och ofta landar kompromisserna i något som upplevs som smått obekvämt för alla. När det kommer till klimatarbetet blir detta nästan övertydligt. Sverige rapporterar sitt skydd av skog på ett annat sätt än många andra länder vilket leder till att det ser ut som att vi skyddar betydligt mindre än andra.
Detta mönster återkommer också våra ambitioner för att minska utsläppen från bensin- och dieselbilar. Fram till 2030 kommer andelen biodrivmedel i bränslet att höjas varje år för att minska utsläppen från fossila bränslen. Detta gör man för att minska utsläppen från fossildrivna bilar med sjuttio procent jämfört med 2010. Det är ett mål som regeringen kommit fram till och som ligger i framkant jämfört med EU.
För att kunna nå detta mål måste man satsa på effektiva biodrivmedel. Men samtidigt måste man ha tillräckligt rena fossila bränslen att blanda dessa med. Sveriges snabba takt i denna omställning gör att vår efterfrågan kan komma att öka snabbare än tillgången. Reduktionspliktens framfart, alltså takten som andelen biodrivmedel i bensin och diesel ökas i, kommer att utvärderas vid ett par tillfällen fram till 2030. Då har politiken att ta ställning till om det finns en risk att Sveriges ambitioner på området riskerar att leda till kännbara konsekvenser. Drivmedel måste hålla en viss standard men det är inte otänkbart att det kan bli märkbart dyrare eller svårare för Sverige att hålla fast vid denna standard.
Med tanke på bilars livslängd räknar man med att andelen bensin- och dieselbilar i trafik 2030, trots ökande försäljning av elbilar, kommer att utgöra drygt sjuttio procent. Drivmedelsfrågor kommer alltså att vara viktiga även om åtta år. När etanolinnehållet i bensin i somras ökades från fem till tio procent blev drivmedlet mindre effektivt samtidigt som det blivit dyrare tack vare höjda skatter och högre råvarupriser. Om Sverige håller fast vid att ligga i framkant jämfört med EU kan vi få ytterligare en lokal prisstegring.
EU har förstås också ambitioner på det här området. Flera direktiv håller på att tas fram och uppdateras för att reglera hur biodrivmedel blandas för att minska klimatpåverkan. Den svenska regeringen har precis uttryckt att man är positiv till en EU-gemensam handel med utsläppsrätter för drivmedelsproducenter. Systemet är uppbyggt för att bit för bit öka kostnaderna och minska tillgången till utsläppsrätter. Anledningen till att regeringen var skeptisk var att man trodde att detta system skulle konkurrera med svensk beskattning av utsläpp. När man nu insett att man kommer att kunna skruva upp ambitionerna både nationellt och höja kostnaderna genom EU-skatter verkar man vara nöjd.
Det kommer helt enkelt inte vara roligt att köra den sista bensinbilen. Men andelen fossildrivna fordon kommer nog även om ett par år vara högre än politikerna ser framför sig. Frågan är om man inte underskattar hur explosiv frågan om drivmedel är.
