Efter 1968 sjönk vårt förtroende för varandra
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap i Göteborg, har i flera böcker studerat den sociala tillitens problem. För att förklara varför det gått bra för Sverige är en av hans teser att det förekommit förtroendefullt samarbete mellan olika samhällsgrupper under lång tid och detta långt innan den demokratiska rösträttsreformen 1917. Samarbete på arbetsmarknaden började inte med Saltsjöbadsavtalen på 30-talet utan snarare var avtalen möjliga därför att ett förtroende byggts upp tidigare. Ett synnerligen viktigt inslag i Sverige har varit kravet att statstjänstemän ska vara opartiska och sakliga.
När man i olika länder studerat sambandet mellan medborgares tilltro till varandra och korruption framgår det att personer som tror att andra kommer att följa lagar och förordningar tenderar att själva vara laglydiga. Tror man att alla andra kommer att gynna de sina eller ta mutor, ser man inga skäl att inte göra likadant. I samhällen där man inte litar på varandra, uppstår en amoralisk familism där man bara har förtroende för personer som tillhör den egna familjen, släkten eller etniska gruppen. En offentliganställd med den här inställningen finner det normalt att använda statens medel för att ge den egna gruppen tjänster eller andra fördelar, det vill säga ett beteende som går rakt emot principerna i en demokratisk rättsstat.
Rothstein konstaterar att det finns tecken på att förtroendet mellan medborgare i Sverige minskar. Som förklaring pekar han på 68-års generation och dess misstro mot alla auktoriteter. Framför allt pressen fokuserar på möjliga eller verkliga missförhållanden. En annan faktor är att tillsättningar inom offentlig sektor inte alltid sker efter merit utan baseras på politiska grunder. Han avser både att personer med viss partisympati gynnas och att vissa grupper får en förmånsbehandling av politiska skäl. Samtidigt nämner han att understödstagare inte sällan är de mest misstänksamma mot myndigheterna, inte de mest tacksamma. De tror att andra kan ha fått mer än de själva.
Man stänger de här böckerna med insikten att svenskar gör klokt i att inte ta för givet att för all framtid, automatiskt, få leva i en demokratisk rättsstat. Det gäller att vårda eller öka förtroendet mellan medborgarna, annars kommer korruption att bli ett ökande problem också i Sverige.
Inger Enkvist
