Elkrisen är kollektiv
Här saknas innehåll
Det är kritiska dagar framför oss. Tre kärnkraftsreaktorer stängs ned för underhåll eller går med minskad kapacitet. Samtidigt är det kallt väder och mycket lite blåst. Det har inneburit att den potentiella risk om rullande elavbrott på kort tid blivit en verklig risk. Myndigheter och regeringen varnar för att de kommande tio dagarna innebär en särskild utsatthet. Bortkopplade bostadsområden är ett sätt att skydda elnätet från okontrollerade effektfall, något som kan bli väldigt svårt att hantera.
Det var inte mindre än tre ministrar som närvarade vid regeringens pressträff för att understryka budskapet: Fundera på om du kan spara el även om du själv har råd med nuvarande förbrukning.
Det är ingen tacksam uppgift att meddela svenska folket en sådan uppmaning. Men för en högerregering är det nog ännu tuffare. Delvis för att man under den senaste mandatperioden gjort det man kunnat i opposition för att förbättra situationen. Men det gick inte att hindra den förra regeringen från att underminera kärnkraften. En viktigare anledning till att en borgerlig regering är obekväm med detta är förstås individualismen.
På högerkanten är de flesta individualister. Många av partierna reformer syftar till att öka en enskilda människans valmöjligheter och svängrum. Och många av de borgerliga partiernas väljare förväntar sig att kunna leva utan att behöva andra eller vara behövd.
Jämför man med tidigare statsminister Stefan Löfven som under pandemins inledande skeden ofta och gärna kallade till presskonferenser och talade till nationen om samhällsansvar och solidaritet. Denna gång var det Liberalernas partiledare, integrationsminister Johan Pehrson som till slut tog ordet i sin mun.
Under pressträffen ville en journalist få veta vad ministrarna själva gjort för att minska sin elanvändning. Näringsminister Ebba Busch tog frågan först och landade i att det nog inte var lika intressant som att ta del av myndigheternas tips och råd, hon ville inte att hennes åtgärder skulle hamna i fokus och få andra att känna tvång. Även det får ses som ett utslag för högerns oreflekterade individualism.
Men inför den sortens utmaningar och hot som vi nu står inför måste det också finnas ett kollektiv. Eller ja, kollektivet finns ju redan där, det måste bara bejakas. Den borgerliga regeringen har ärvt många av de problem som man nu har att hantera. Men ledarskapet behöver inte bli lidande för den saken.
Den positiva sidan av högerpartiernas individfokus var att pressträffen var så omfattande (femtiofem minuter lång med tre ministrar och två myndighetschefer). Statsminister Ulf Kristersson förklarade varför: alla skall få möjlighet att ta del av all tillgänglig information. Det ställer krav på åhöraren men lär i längden skapa mindre frustration än den snitslade bana som Socialdemokraterna så ofta satt upp när medborgarna skall informeras.
En höger som både värnar individen och kan se dennes relation till kollektivet har goda förutsättningar att regera länge. Särskilt om den lyckas styra landet igenom en kall och vindstilla vinter.
